Landsvägscykling utan vare sig underställ eller skoöverdrag, torr asfalt, skönt strandhäng och strålande sol. Så länge det bjuds på såna här dagar så känns november helt okej!
Annonser
Etikettarkiv: Yourrideyourrules
Testa något nytt! Prova på Cyclocross 25 oktober 2015
Jag tror att det är få cyklister som inte har hört talas om Cyclocross, eller CX som det brukar förkortas. Däremot är det nog inte lika många som har prövat. På söndag har alla tjejer chansen att prova på hur det är att köra en cyclocrossbana. Vi kommer ses i Sunnerstagropen kl. 10.00 för att sedan guidas av Robin från Sportson. Banan vi kommer testa på är samma bana som kördes när det var deltävling i Svenska cupen i Cyclocross för ett par veckor sedan. Det funkar alldeles utmärkt att cykla med en vanlig MTB, du behöver alltså inte äga en Cyclocross för att vara med (men det kan hända att du kommer bli sugen på att skaffa en efteråt!)
- Supercoola triathleten och OS-medaljören Lisa Nordén är också en duktig CX-cyklist! Här kör hon på banan i Sunnersta under tjejernas elitrace.
Vad är då Cyclocross? På Wikipedia förklaras det såhär:
Cyclo-cross (sometimes cyclocross, CX, CCX, cyclo-X or ‘cross) is a form of bicycle racing. Races typically take place in the autumn and winter (the international or ”World Cup” season is October–February), and consist of many laps of a short (2.5–3.5 km or 1.5–2 mile) course featuring pavement, wooded trails, grass, steep hills and obstacles requiring the rider to quickly dismount, carry the bike while navigating the obstruction and remount.
Själv har jag provat på en CX-tävling en gång, och det var verkligen superroligt! (Här kan ni läsa mer om det!)
Det finns många historier om ursprunget för Cyclocross, en är att sporten uppkom när europeiska racercyklister tävlade med varandra om att komma först till närmaste grannstad, och då tog sig över bönders åkermarker, lyfte cyklarna över staket och utnyttjade alla möjliga genvägar för att komma fram först. Även om det är först på senare år som Cyclocross har blivit populärt här i Sverige så har sporten en lång historia, första franska mästerskapet anordnades exempelvis redan 1902!
Häng med och testa du också! Det blir kul! Anmäl dig till facebookeventet HÄR!
Tjejdag i MTB-spåret!
Idag var det dags för mitt, Mia och Lottens lilla event, en tjejträff med MTB-cykling, fika, lite mektips och skönt häng tillsammans. Det visade sig att det fanns en hel massa MTB-sugna tjejer som var sugna på att komma till Knivsta CK:s finfina MTB-spår. Trots tät dimma, minusgrader och rejäl frosthalka på vägarna så kom över 20 tjejer. Så himla kul! Extra glada blev vi över att en hel del nybörjare vågade komma och testa på hur roligt det kan vara att cykla i skogen. Efter en kopp förmiddagskaffe i klubbstugan delade vi upp oss i grupper och gav oss ut på de olika delarna av banan. Knivsta CK:s MTB-bana har flera olika slingor med olika svårighetsgrader så det finns något som passar alla. I stort sett hela banan består av singletrack med en hel del tekniska utmaningar, så oavsett tidigare erfarenhet så fick alla chansen att utmana sig själva och lära sig nya saker.
Efter drygt en timme i skogen samlades vi igen för fika. Mackor, kakor och kaffe satt fint innan tjejerna återigen gav sig ut på stigarna. Det var många glädjerop som hördes mellan granarna allteftersom tjejerna blev modigare och övervann fler och fler av de kluriga partierna på banan. Förhoppningsvis var det många som fick mersmak och kommer fortsätta cykla i skogen i höst!
Ett stort tack till alla grymma tjejer som kom och cyklade med oss, och ett extra tack till Susanne, Helena och Maria från Knivsta CK som ställde upp och guidade runt de olika slingorna. Och självklart också en stor eloge till alla ideella krafter i Knivsta Cykelklubb som lägger ner många timmars jobb på den fantastiskt fina MTB-banan.
Frostig morgoncykling
Vilka fantastiska höstdagar det är nu! Landsvägscykling i oktober hör inte till vanligheterna för min del, och definitivt inte tidigt på morgonen när det fortfarande är frost och kallt ute. Men här kommer bildbevis på att jag och Mia faktiskt vågade oss ut en tidig morgon förra veckan för några mil tillsammans. Såklart var det jättehärligt när vi väl hade kommit igång och fått upp värmen! Spinning och annan inomhusträning i all ära, men det är ju faktiskt extra härligt att träna ute i naturen, eller hur!? 
MTB för tjejer! Lördag 17 oktober 2015
Vill du testa att cykla mtb-spåret i Knivsta eller vill du bara ha en trevlig tur med trevlig sällskap och gott fika efteråt, då är detta ett perfekt tillfälle för dig. Vi är några tjejer som kommer att finnas behjälpliga under dagen för tekniktips, mek-hjälp, support och fikasällskap. Lotten från Velotek Sweden kommer att finnas på plats för mektips och inställningar.
Det finns många olika slingor att testa så vi lovar att alla kommer att hitta sin utmaning både erfaren som nybörjare. Kommer ni med pendeltåget så möter vi er vid stationen i Knivsta.
Ta chansen! Kom och häng med oss!! Vi fixar gott fika, ta med 50 kr!
Anmäl dig till facebookeventet som du hittar här!
Vi ses! Mia, Caisa & Lotten
Race report från Tre Berg 2015
Nästan en hel vecka har passerat sen jag körde Tre Berg, och det börjar bli hög tid för en sammanfattning av loppet. Tre Berg är ett helt nytt landsvägslopp som, enligt arrangörerna, går på ”klassisk cykelmark” i Västergötland med start och mål i Skara. Som jag skrev tidigare så såg jag verkligen fram emot att få testa den 180 km långa och rejält kuperade bansträckningen. Det enda frågetecknet var hur det skulle kännas att köra 180 km utan att ha tränat långpass under sommaren. Jag var beredd på att det nog skulle bli ganska jobbigt. Det blev det också. Skitjobbigt faktiskt. Men väldigt roligt också!
För er som inte har så mycket tid så kommer först en kortfattad version av dagen:
sidvind – medvind – uppförsbacke – bananstopp – nerförsbacke – motvind – motvind – motvind – uppförsbacke – motvind – uppförsbacke – motvind – lååååååång uppförsbacke – kaffe – nerförsbacke – trötta ben – sidvind – medvind – ännu tröttare ben – målgång! – kall öl och chips!
Och för er som vill ha lite mer detaljer så kommer den långa versionen här:
Jag åkte ner till Skara redan dagen innan loppet tillsammans med mamma & pappa som följde med som trogna supporters. Vi bodde på ett mysigt bed & breakfast tillsammans med ett helt gäng glada skåningar som såklart också var i Skara för att cykla Tre Berg. Kvällen ägnades åt nummerlappspyssel, pastaladdning och massor av cykelsnack. Efter en god natts sömn och lite frukost var det dags att åka in till starten. Det hade ösregnat hela natten men som tur var så verkade regnet ha dragit förbi. Det var dock riktigt blåsigt och kallt på morgonen så jag klädde på mig flera lager överdragskläder för att inte börja frysa allt för mycket innan start.
- Jag, Ruby och mamma på väg mot starten.
Startfållorna fylldes snabbt på med förväntansfulla cyklister. Till min stora glädje så upptäckte jag att jag hade hamnat i samma startfålla som ett gäng trevliga cykelkompisar från Uppsala, bland annat Christer och Göran som jag cyklat Vätternrundan tillsammans med tidigare. Det kändes skönt att ha några att cykla med, dels är det ju alltid trevligt med sällskap och dels så skulle vi vara åtminstone några stycken som kunde turas om att ligga längst fram och dra i motvinden. Det verkade nämligen blåsa på riktigt ordentligt och vi kom fram till att mellan 4 och 14 mil så skulle vi ha motvind i stort sett hela tiden.
Att ligga längst fram visade sig dock inte vara något jag behövde oroa mig för under de första 8 milen. Det var snarare tvärtom, omöjligt att komma fram. Det var nämligen gemensam start så alla de drygt 2000 cyklisterna rullade ut samtidigt och det bildades jättestora klungor, en del med hundratals cyklister. Det var inte direkt tal om någon strukturerad klungkörning utan mer en lång orm av cyklister som ringlade fram längs vägarna.
- Tävlingsklassen rullar iväg. Bild från Happymtb.org
- Bild från Happymtb.org
De första milen hade vi ganska mycket medvind så det var lätt att få upp ett ganska högt tempo och vi cyklade förbi en hel del folk när det fanns möjlighet. Efter 36 km kom första ”berget” – Mösseberg. En 1,7 km lång stigning med en imponerande maxlutning på 19%. Och visst var det rejält brant på vissa partier men däremellan planade backen ut så jag tyckte det gick hyfsat lätt att komma upp till toppen där det också var dags för första depån. Eftersom ingen av oss hade någon speciell måltid så kunde vi ta det lugnt i depån innan vi körde vidare.
Nu vände banan norrut och i och med det så fick vi vinden rakt emot oss. Men eftersom vi fortfarande låg i en klunga med en himla massa folk framför oss så märktes det knappt att det blåste. Däremot så blev det ganska ryckig körning när man hade 150 personer framför sig, men hellre det än att ligga och ta all vind. Dom följande 4 milen hade jag det ganska gött, jag behövde inte dra en meter utan trampade på i lugn och ro, blev bjuden på godis av mina snälla cykelkompisar, småpratade med andra cyklister och hade det allmänt trevligt.
- Bild från Happymtb.org
Efter 81 km kom andra depån. Återigen så tog vi det ganska lugnt. Väldigt skönt att inte behöva jäkta i depån faktiskt, jag är van vid 4 minuters stopp på Vätternrundan när man får trycka i sig en energibar i kön till bajamajan, armbåga sig fram till sportdrycken och sedan kasta sig på cykeln. Det här kändes ju som rena semestern i jämförelse! Tyvärr tycker jag utbudet i depåerna var lite väl snålt, det enda som bjöds i depå 2 var en vetebulle vilket jag helst hoppar över då jag tycker det blir som en klump i magen. Det fick bli några bitar Snickers som jag hade i väskan på ramen istället och sedan var jag redo att cykla vidare.
På något märkligt sätt så hade nu alla dom där 150 cyklisterna som vi hade legat bakom försvunnit, så nu hade vi inte alls mycket draghjälp i motvinden. Jag försökte komma ikapp några som låg en bit framför men insåg snart att det inte var lönt, det tog alldeles för mycket kraft att dra ikapp i motvinden. Dessutom var vi snart framme vid berg nummer två – Billingen – som dock inte var mycket till berg jämfört med det första, detta var mer som en lite längre uppförsbacke och inte speciellt brant. Men så fort vi hade cyklat ner igen så kom en nästan lika lång uppförsbacke och nu kände jag att benen började bli lite sega. Men det var ju såklart inte så mycket mer att välja på än att trampa vidare. Backen planade ut och nu hade det bildats en lagom stor klunga med ett 10-tal cyklister. Vi fick igång bra klungkörning med snabba växlingar och farten höjdes rejält till runt 35 km/h. I början kändes det riktigt kul, jag fick ny energi och njöt av flytet i klungan. Men att trycka på allt vad man har i motvind efter över 10 mils cykling visade sig ganska snart inte vara så hållbart i längden. Efter någon mil så var det plötsligt ingen som hade kraft kvar att gå fram och dra, definitivt inte jag heller. Mina ben kändes helt slutkörda. Snabbt fram med nödbränsle – Enervits flytande gel med koffein. Jag brukar ta hälften åt gången men nu tryckte jag i mig hela på en gång. Det ångrade jag snabbt eftersom det resulterade i ordentligt magknip. Jäkla skit. Trötta ben, motvind, ingen klunga att ligga bakom och nu ont i magen också. Och 7 mil kvar att cykla. Bara att ta fram det där pannbenet och fortsätta trampa.
Efter 129 km ser jag en uppblåsbar portal med texten ”The Climb – Start”. Det betydde att vi var framme vid det tredje ”berget” – Kinnekulle – och hade 4 km uppförsbacke framför oss. Den som var snabbast upp skulle få en helt ny Bianchi-hoj. Ja, snabbast av alla i hela loppet alltså. Tävlingsklassen inkluderat, där riktiga proffscyklister från Sverige och Danmark fanns med. Det var inte precis som att jag kände segervittring på den där Bianchin. Jag hoppades mer på att jag skulle ha tillräckligt lätta växlar så jag skulle orka trampa hela vägen till toppen. Det gjorde jag med nöd och näppe, men fort gick det inte. Vinnare av Bianchin blev min grymma kompis Pierre Moncorgé som tävlar för Team Bliz Merida, han körde upp för backen på 8.30 min. Grattis Pierre! ”Bara” 6 minuter snabbare än mig! 😉
Uppe på Kinnekulle fanns passande nog den tredje depån. Här skulle det finnas vatten, sportdryck, kaffe och varm mat enligt Tre Bergs hemsida. Besvikelsen var stor när den varma maten visade sig vara en polarklämma med ost…! Jag åt en halv och fick ännu mer magknip. Nä, nu kändes det inte så jättekul med cykling längre, nu ville jag komma i mål! Men mina ben tyckte att dom hade cyklat tillräckligt och var inte alls sugna på 47 km cykling till. Räddningen blev en av de Fasta Fartgrupperna som vi kunde lägga oss bakom hela den sista sträckan. Nu hade vi ganska bra vind igen men det innebar också att farten höjdes och även om jag inte behövde dra något så hade jag fullt sjå med att inte tappa hjulet på cyklisten framför. Till slut så närmade vi oss äntligen Skara och kunde korsa mållinjen efter 6 timmar och 20 minuter (varav minst 30 minuter i depåerna!). Vi firade med chips och en kall öl och konstaterade att vi var riktigt nöjda med vår prestation.
- Några lyckliga cyklister rullar in mot målet vid Skara domkyrka. Bild från Happymtb.org.
Tre Berg hade en väldigt fin och utmanande bansträckning, trevliga vägar, många flaggvakter, väldigt lite trafik och vacker natur. Extra plus för alla härliga människor som stod och hejade längs vägen. I byn Timmerdala hade folk verkligen gått man ur huse för att heja på cyklisterna, hela vägen genom byn kantades av vuxna och barn som viftade med blågula ballonger när vi cyklade förbi – en häftig upplevelse! Det som jag saknade var bättre utbud i depåerna (vad hände med den varma maten som utlovats?) samt att det hade varit trevligt om det ingick mat efter målgång.
Nu ska jag bara ladda om inför nästa långlopp, på söndag väntar nämligen Velothon Stockholm – 165 km. Det blir spännande!
MTB-runda med 15 tjejer! (och några mygg)
Igår var det måndag och som vanligt dags för måndagscykling med Cykelstället i Uppsala. I vanliga fall är det bara racercyklister på plats men denna måndag rullade fler och fler in med breda däck och stötdämpande hojar. Det var nämligen dags för en MTB-tur för tjejer! Hela 15 tjejer dök upp för att hänga med ut i skogen. För några var det första gången medan andra var rutinerade MTB-cyklister.
När vi stod och väntade in alla utanför butiken kom plötsligt Olle från caféet Hugos på andra sidan gatan ut och bjöd på supergod juice från Råsaft! En väldigt trevlig överraskning som uppskattades mycket. Dessutom fick vi en hel flaska att ta med ut på turen, så jag bytte genast ut min vattenflaska! Lite svårt att dricka i farten kanske men annars kan jag rekommendera apelsinjuice på cykelturen, väldigt smaskigt!
Så rullade vi iväg ut genom Uppsalas fina stadsträdgård och vidare till Gula stigen. Gula stigen är en vandringsled på ca 10 km som startar inne i Uppsala och sträcker sig ut till Skarholmen vid Mälaren. Den passar perfekt för den som är nybörjare på MTB eller bara är sugen på en lättcyklad och fin runda.
Vi delade upp oss i några olika grupper beroende på hur fort man ville köra och sen trampade vi på söderut på den fina stigen över ängar och genom gran- och lövskog. Några pauser tog vi men då fick vi snabbt sällskap av myggen så det blev inga långa stopp!
Det verkade som att alla grupperna fick en härlig tur och många som prövade för första gången blev nog sugna på att skaffa en egen MTB och fortsätta cykla i skogen. Jag tycker det är jättekul att variera landsvägscykling och MTB så har man bara råd så tycker jag absolut att man ska skaffa sig en cykel av varje sort! 🙂 Ett och annat blåmärke och skrapsår blev det såklart också, och ett helt gäng myggbett, men det är ju sånt som hör till när man cyklar i skogen!
Superhärlig tjejrunda med after bike!
I måndags kväll samlades ett stort gäng glada cyklister utanför Cykelstället i Uppsala för den traditionsenliga måndagscyklingen. Det som var lite speciellt denna måndagen var att vi körde en egen tjejgrupp! Tio cykelsugna tjejer dök upp och ville hänga på vår grupp, jätteroligt! Vid indelningen av grupperna visade det sig att en av killarna inte hade någon grupp att cykla med, och givetvis är vi tjejer inte dom som lämnar en man i nöd 😉 Så tio tjejer och en kille blev vi som rullade iväg.
Vi fick en härlig sommarrunda på ca 5 mil längs nästan bilfria landsvägar runt Uppsala. Klungkörningen flöt på riktigt fint och vi tränade lite extra på att växla och hålla jämna, snygga led.
När vi kom tillbaka till Cykelstället så ställde vi in cyklarna och satte oss på en uteservering för lite after bike med pizza, öl och kaffe. Mycket prat om både cykling och en hel del annat blev det! Tiden går fort när man har roligt och det hann nästan mörkna innan vi skildes åt. Det var till och med så att en och annan ensam make hörde av sig för att fråga var frun hade tagit vägen!
En riktig toppenkväll fick vi! Det här får vi göra fler gånger!
Tjejcykling och after bike med Cykelstället i Uppsala 15 juni
Varje måndag kl. 18.00 har Cykelstället i Uppsala gruppcykling. Nu på måndag den 15:e juni kör vi en egen tjejgrupp där vi har fokus på snygg och säker klungkörning. Vi satsar på ett tempo runt 25-28 km/h beroende på väder & vind samt gruppens förmåga. Alla ska med och få en trevlig tur! Distans blir ca 4-5 mil också det beroende på väder & vind! Samling kl. 18.00 vid Cykelställets butik, Svartbäcksgatan 20 i Uppsala.
Efter rundan är tanken att vi kör en liten after bike för dom som vill prata och mingla en stund. Antingen sätter vi oss på en uteservering om solen skiner eller så samlas vi en stund inne på Cykelstället.
Anmäl er gärna till facebookeventet här!
Välkomna!
En perfekt cykelkväll!
Igår kväll fick jag äran att hänga med ett gäng härliga tjejer från Team Sky Blue på en träningsrunda. Vi fick en helt fantastiskt fin cykelkväll med strålande solsken och ljumma vindar. Dessutom fick vi njuta av lite skön mjölksyra i benen när vi körde några backintervaller.
Jag cyklade både till och från träningsrundan och fick på så sätt ett härligt långpass på runt 9 mil! Det var verkligen en ren njutning att cykla hem i solnedgången längs grönskande ängar och gula rapsfält. Landsvägscykling när det är som allra bäst!
