Etikettarkiv: MTB

Snöig cykeltur, yoga och brunch – en fin söndag!

En lite gråkall, snöig söndag i början på januari utan något speciellt inplanerat – vad hittar man på då? Lite cykling är ju aldrig fel, så jag och Mia träffades i morse och trampade iväg i snön. Vi cyklade ut till Skarholmen där det varje helgförmiddag erbjuds ett yogapass som man kan kombinera med en härlig brunch efteråt.

P1031454.JPG

Vi är definitivt inga yogaentusiaster någon av oss men nog är det både skönt och välbehövligt att tänja och sträcka på kroppen ordentligt emellanåt. Man blir ju inte direkt vig av alla timmar på cykelsadeln…

P1031469.JPG

Och gissa om den där brunchen smakade bra efter både cykling och 75 minuters yogapass!?

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

På hemvägen cyklade vi genom naturreservatet Kungshamn-Morga, en fantastiskt fin led som går längs med vattnet hela vägen. Lika vackert året runt och dessutom lättcyklat så det passar alla. Här finns lite mer info om det är någon som har missat detta smultronställe!

P1031473.JPG

P1031470.JPG

 

Annonser
Taggad , , ,

Cykelåret 2016 inlett med nyårsdags-MTB i Lunsen!

”Allt ont har något gott med sig” sägs det ju, och idag stämde det faktiskt riktigt bra. Jag har dragit på mig någon överansträngning i ena foten som gör att jag måste ta det lugnt med löpning och liknande ett tag. Så när min sambo ville springa ett distanspass i skogen så hade jag inte så mycket annat att välja på än att plocka fram MTB:n istället för löparskorna om jag skulle följa med.

P1011386.JPG

Jag som annars nästan bara cyklar i skogen på torra och fina sommarstigar, helst utan för mycket rötter och annat i vägen. Nu gav vi oss ut på Upplandsleden som är minst sagt trixig enligt mina mått mätt. Bitvis låg det ett tunt snötäcke på stigen som gjorde att bakdäcket slirade lite väl ofta. Ett par dubbdäck hade nog inte varit helt fel.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lite illa ute…

P1011400.JPG

Men trots ett par vurpor, ett och annat lerhål, snorhala spänger och rätt många svordomar så var det faktiskt också väldigt roligt! En riktigt bra inledning på cykelåret 2016!

P1011415.JPGP1011418.JPG

Taggad , ,

Mellandags-MTB!

Jag är hemma i Småland och firar jul med familjen – traditionsenligt med julgran & julklappar, risgrynsgröt, långa sovmorgnar och sällskapsspel. Men självklart måste man passa på att få in några sköna träningspass också! Igår träffade jag superhärliga Lisa som lånade ut både MTB och cykelskor till mig.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lisa driver företaget PepUp som arrangerar massor av coola events, bland annat swimrunlopp, multisporttävlingar, MTB-kurser och ultramaraton. Kolla in hemsidan här!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tillsammans med ett par andra trevliga tjejer och min pappa som också var träningssugen efter all julmat, så körde vi ett skönt distanspass på MTB runt Växjö, ca 4,5 mil. Så himla skönt att komma ut i naturen och dessutom riktigt kul att cykla lite MTB, det var alldeles för länge sen jag gjorde det! Tack för en härlig runda!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

 

Taggad ,

Tjejdag i MTB-spåret!

Idag var det dags för mitt, Mia och Lottens lilla event, en tjejträff med MTB-cykling, fika, lite mektips och skönt häng tillsammans. Det visade sig att det fanns en hel massa MTB-sugna tjejer som var sugna på att komma till Knivsta CK:s finfina MTB-spår. Trots tät dimma, minusgrader och rejäl frosthalka på vägarna så kom över 20 tjejer. Så himla kul! Extra glada blev vi över att en hel del nybörjare vågade komma och testa på hur roligt det kan vara att cykla i skogen. Efter en kopp förmiddagskaffe i klubbstugan delade vi upp oss i grupper och gav oss ut på de olika delarna av banan. Knivsta CK:s MTB-bana har flera olika slingor med olika svårighetsgrader så det finns något som passar alla. I stort sett hela banan består av singletrack med en hel del tekniska utmaningar, så oavsett tidigare erfarenhet så fick alla chansen att utmana sig själva och lära sig nya saker.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter drygt en timme i skogen samlades vi igen för fika. Mackor, kakor och kaffe satt fint innan tjejerna återigen gav sig ut på stigarna. Det var många glädjerop som hördes mellan granarna allteftersom tjejerna blev modigare och övervann fler och fler av de kluriga partierna på banan. Förhoppningsvis var det många som fick mersmak och kommer fortsätta cykla i skogen i höst!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ett stort tack till alla grymma tjejer som kom och cyklade med oss, och ett extra tack till Susanne, Helena och Maria från Knivsta CK som ställde upp och guidade runt de olika slingorna. Och självklart också en stor eloge till alla ideella krafter i Knivsta Cykelklubb som lägger ner många timmars jobb på den fantastiskt fina MTB-banan.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Taggad , , , ,

MTB för tjejer! Lördag 17 oktober 2015

12083685_10153628368097769_909764561_n

Vill du testa att cykla mtb-spåret i Knivsta eller vill du bara ha en trevlig tur med trevlig sällskap och gott fika efteråt, då är detta ett perfekt tillfälle för dig. Vi är några tjejer som kommer att finnas behjälpliga under dagen för tekniktips, mek-hjälp, support och fikasällskap. Lotten från Velotek Sweden kommer att finnas på plats för mektips och inställningar.

Det finns många olika slingor att testa så vi lovar att alla kommer att hitta sin utmaning både erfaren som nybörjare. Kommer ni med pendeltåget så möter vi er vid stationen i Knivsta.

Ta chansen! Kom och häng med oss!! Vi fixar gott fika, ta med 50 kr!

Anmäl dig till facebookeventet som du hittar här!

Vi ses! Mia, Caisa & Lotten

Taggad , , , ,

ML12h 2015 – en hel dag med härlig stigcykling, skönt häng och dubbelpunka

I helgen åkte jag ner till Linköping tillsammans med ett stort gäng från Knivsta CK för att köra ML12h. Ett MTB-lopp som går ut på att i lag eller solo köra så många varv man hinner på en 7.5 km lång slinga under 12 timmar. Vi hade fått ihop hela 5 lag och en soloåkare från Knivsta CK, så det var gott om blåa cykeltröjor i spåret under dagen. En kille som körde om mig frågade till och med om det var helt tomt på folk i Knivsta nu eftersom alla verkade vara i Linköping och cykla 😉

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Starten har gått!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag körde i lag tillsammans med två andra tjejer, Mia och Malin. Mia hade anmält oss som ”Ett lite snyggare lag från Knivsta”. Jag vet inte riktigt om vi lyckades leva upp till namnet efter några timmar i spåret. Det kändes ganska komiskt när man kom flåsande in mot växlingsområdet genomsvettig, dammig och högröd i ansiktet och speakern ropade ”Här kommer det snygga laget!” Det visade sig dessutom att vi var det enda damlaget som var anmälda vilket också ledde till en hel del roliga kommentarer från speakern som ”Dom ligger fortfarande i ledning i sin egen klass” och ”Ni har inte tappat någon placering på det här varvet heller!”

Dags för växling! Foto: Göran Karlsson
Dags för växling! Foto: Göran Karlsson

11901712_958986647495183_41053058_o

Det hade såklart varit kul med fler tjejlag, men för oss var målet inte att tävla utan bara att ha roligt och det hade vi verkligen. Jag tycker det bästa med ML12h är kombinationen av rolig cykling och en massa skönt häng med kompisarna i växlingsområdet. Det var strålande sol hela dagen så vi hade det riktigt härligt i vårt partytält med grill, brassestolar och massa fika.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Växlingsområdet med alla ”camps”. Ett lag hade lyxat till det med tältsängar, ett annat gäng hade en egen pool!
Per på väg ut på banan. Foto: Erik Botås.
Per är taggad för ett till varv på banan. Foto: Erik Botås.

Eftersom det hade varit sol i flera dagar innan tävlingen så var banan helt torr och jättefin att cykla på. Förra året var det regnigt, lerigt och halt och jag tyckte banan var svår och lite läskig. I år var det bara roligt! Lagom utmanande med en hel del stenar och rötter blandat med sköna flowiga stigar, breda fina spänger och några snabba grusvägspartier. Jag hade riktigt kul ute på banan och kände mig stark och pigg i benen.

Foto: Johnny Lindahl
Foto: Johnny Lindahl
Foto: Johnny Lindahl
Foto: Johnny Lindahl

När jag var ute på tredje varvet kände jag plötsligt att bakdäcket blev alldeles platt. Punka. Typiskt. Bara att ta av hjulet, kränga av däcket och byta till en ny slang. Jag har fixat punka flera gånger tidigare men aldrig under ett lopp. Det kändes som att allting krånglade och att det tog hur lång tid som helst. Egentligen gjorde det ju ingenting att vi tappade några minuter, vi skulle ju cykla i 12 timmar! Men det var ändå stressande att stå där i skogskanten medan alla andra susade förbi. Till sist fick jag i alla fall dit hjulet igen och kunde cykla vidare mot mål där mina lagkompisar stod och väntade och undrade var jag hade tagit vägen.

Fjärde varvet gick bra men bara nån kilometer ut på mitt femte varv var oturen framme på nytt. En liten smäll och så var bakdäcket tomt. Igen! Eftersom jag bara hade cyklat några minuter så var det ingen idé att börja fixa punkan på plats, utan jag ringde till mina lagkompisar så vi kunde skicka ut nästa man medan jag promenerade tillbaka med cykeln. Riktigt irriterande att få punka två gånger på så kort tid. Jag var bra sugen på att slänga cykeln i skogen eller sälja den billigt på plats. Väl tillbaka i växlingsområdet var det bara att byta slang på nytt. Mina klubbkompisar försäkrade mig om att det inte var något fel på cykeln utan att jag bara hade haft otur som fick punka igen.

11942525_958986667495181_2008892070_o

Som tur var så gick resten av dagen problemfritt. 8 varv blev det till sist för min del, alltså 60 km cykling på en ganska teknisk MTB-bana, det är jag riktigt nöjd med! Nästa år kör vi igen!

Foto: Johnny Lindahl
Foto: Johnny Lindahl

Taggad , , , ,

MTB-fokus

Denna veckan försöker jag fokusera på att få till några timmars träning på MTB. Till helgen åker nämligen jag och ett helt gäng från Knivsta Cykelklubb ner till Linköping för att vara med på ett 12 h MTB-lopp som arrangeras av klubben med det fantastiska namnet Mera Lera MTB. Under 12 timmar ska man köra så många varv som man hinner på en 7 km lång slinga i skogen. Dom flesta, mig inkluderat, kör i lag om tre personer, vilket innebär att man får vila, fika och ha det trevligt under tiden som lagkompisarna är ute och kör. Men det finns ju såklart en del riktiga hårdingar som struntar i fika och kör 12 timmar solo.

En bild på mig från 2014 års ML12h. Foto: Dag Helstad
En bild på mig från 2014 års ML12h. Foto: Dag Helstad

Banan vi ska köra i Linköping är ganska trixig, åtminstone för mig som inte är så vass på MTB, så lite teknikträning inför loppet var verkligen på sin plats. I måndags var jag med på klubbträningen med Knivsta CK. En riktigt härlig sommarkväll med ett stort gäng glada och cykelsugna människor som samlades vid klubbstugan.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Måndagsträningen fick tyvärr ett snöpligt slut för mig då jag gav upp och åkte hem efter ett par rejäla vurpor. Men som vanligt så är det bara att bryta ihop och komma igen, så idag gav jag mig ut i spåret på nytt. Lite blåslagen här och var men med grym peppning av min kompis Mia. Några vurpor blev det såklart idag också men bara med mjuklandningar i blåbärsriset. Och efter att ha fegat ur både två och tre gånger vid skräckinjagande stenblock och läskiga drop så klarade jag till sist att ta mig förbi flera ställen som jag inte vågat innan. Det kanske finns hopp ändå!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Taggad , ,

Det går inte alltid som man tänkt sig. Xterra Sweden terrängtriathlon 2015.

Efter förra helgens testkörning av Xterrabanan tog jag mod till mig och anmälde mig till den långa klassen med 1500 meter simning, 30 km MTB och 10 km traillöpning. Jag såg det som en riktig utmaning och målet var bara att ta mig igenom banan.
Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig.

Dagen började i allafall bra. Vi kom fram till Hellasgården ett par timmar innan start och jag hade god tid på mig att sätta fast alla olika nummerlappar, förbereda mina saker i växlingszonen och reka vart jag skulle springa mellan de olika momenten. Jag kände mig lite vilsen bland alla proffstriathleter men det var mest roligt och spännande. En timme innan start var det dags för ”pre-race meeting” där vi fick information om banan, växlingarna med mera.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När klockan närmade sig 12.00 så promenerade jag ner till stranden tillsammans med alla andra våtdräktsklädda människor. Jag ställde mig längst bak i startfältet för att inte vara i vägen för de andra, som jag misstänkte var lite mer hemma på det här med simning än mig.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så gick startskottet och precis som jag hade misstänkt så försvann de andra deltagarna fort i ett skummande hav av viftande armar och sprattlande fötter.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jaha, då var det bara att ta sikte på den första orangea bojen som guppade långt där borta. Simbanan gick runt två bojar i vattnet, tillbaka till land där man skulle upp på stranden några meter och runda en tredje boj, och så ut på ett likadant varv till. Jag insåg snabbt att det inte var någon idé att försöka mig på att crawla. Det ledde ändå bara till att jag tappade andan och kom ur kurs. Så jag tog mig fram bröstsimmandes i lugn och ro.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

1500 meter kändes hur långt som helst. Men efter 36 minuter (som kändes som minst en timme) så var de två varven avklarade och jag kunde springa upp mot växlingszonen. Vi kan ju konstatera att jag har en väldigt stor förbättringspotential på simmomentet 😉 De flesta hade såklart redan gett sig iväg på cyklingen men faktiskt så hade jag 5-6 personer bakom mig så jag var i alla fall inte sist!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Växlingen gick ganska bra. Av med våtdräkten, på med hjälm, cykelglasögon, strumpor och cykelskor. Chippet satt fortfarande kvar runt fotleden, skönt. Växlingen tog två minuter varav jag la säkert 30 sekunder på att krångla på mig cykelhandskarna. Det var antagligen helt onödigt men jag fick någon tanke om att jag kanske skulle halka på styret när jag var blöt om händerna. Det kändes skönt att äntligen vara klar med simningen och hoppa upp på cykeln. Jag trampade iväg bort mot skogen, uppför den första grusbacken och in på skogsstigarna. Precis som jag hade befarat så hade den senaste veckans intensiva regnande gjort att stora delar av banan var rejält lerig, vilket gjorde att det blev tyngre och svårare att cykla. Inte alls lika lätt som i söndags på träningen. Jag som inte är så tuff i skogen tog det ganska försiktigt och insåg att jag kanske inte skulle förbättra min placering speciellt mycket under cyklingen. Men målet var ju bara att ta mig runt så jag försökte hitta ett tempo som kändes lagom så att jag skulle orka två varv på den leriga banan och sen löpningen efter det. Efter ett par kilometer gled hjulen åt sidan på en lerig stig och jag föll i marken. Det var ju inte så oväntat att jag skulle ramla några gånger, och det kändes inte som att jag slog i speciellt hårt så jag hoppade upp på cykeln så fort jag kunde och fortsatte trampa. Men efter några kilometer till så började det göra ont i högersidan. Jag ignorerade det till en början men efter ett tag gjorde det ordentligt ont för varje liten rot eller grop i marken som jag cyklade över. Jag insåg att det inte skulle gå att fortsätta. Jag hade inte ens klarat av första varvet på cyklingen och var tvungen att leda cykeln över varenda litet dike för att det gjorde ont i kroppen. Nej, det här skulle inte fungera. Jag bestämde mig för att bryta.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det kändes riktigt trist att inte köra hela loppet. Jag hade sett fram emot löpningen , att få springa i mål och få medalj och finisher-tröja. Att få pusta ut i gräset helt slutkörd och svettig. Inte att lämna tillbaka chippet i målområdet efter bara halva cykelsträckan och få ett DNF i resultatlistan, dessutom knappt trött utan bara besviken, lerig och blåslagen. Men det är väl bara att bryta ihop och komma igen som man säger. Förutom en öm och uppskrapad armbåge, en rejäl lårkaka på höften och ett gäng blåmärken så känner jag mig mest revanschsugen. Dessutom så ser jag fram emot att få köra ett vanligt triathlon på min snabba landsvägscykel, då jäklar ska jag cykla om alla som simmat snabbare!

Taggad , , , ,

Testkörning av MTB & löpbanan på Xterra Sweden

Xterra Sweden är ett terrängtriathlon med simning, mountainbike och traillöpning. Xterra är en serie av internationella tävlingar som startade 1996 på Hawaii. Tävlingarna arrangeras över hela världen och finalen är Xterra World Championship på Maui, Hawaii i november där de bästa från 40 länder gör upp om stora prispengar. Nästa helg arrangeras Xterra Sweden vid Hellasgården i Stockholm med klasser för både proffs och motionärer.

Igår bjöd arrangörerna bakom Xterra Sweden – Team Snabbare – in till en gratis provträning på MTB & löpbanan. Jag är sugen på att ställa upp i någon av klasserna på loppet men kände mig lite osäker på om mountainbikesträckan på den långa klassen (1500 m simning, 30 km MTB, 10 km löpning) skulle vara för tuff för mig, så därför passade jag på att ta mig till Hellasgården igår för att få känna på sträckningen och få lite tekniktips. Det finns nämligen också en kortare klass att välja på med 400 m simning, 15 km enklare MTB och 5 km löpning som alternativ om man känner att den långa klassen är för tuff.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi delade upp oss i två grupper inför cyklingen, en snabbgrupp och en grupp som körde lite lugnare och fokuserade på tekniken. Jag anslöt mig glatt till den lugnare teknikgruppen, helt perfekt för mig som är en fegis när det blir lite mer tekniskt i skogen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Finfina MTB-vägar runt Hellasgården.
Finfina MTB-vägar runt Hellasgården.
Blåbärspaus!
Blåbärspaus!

Vi skulle köra ett varv på den 15 km långa MTB-banan. De senaste dagarnas soliga väder gjorde att stigarna var mestadels torra och fina. Bansträckningen var riktigt rolig och varierande, en blandning mellan grusväg, fina skogsstigar och några mer tekniska partier. Vid ett par ställen fegade jag ur och klev av cykel men till största delen så var banan inte speciellt svår utan mest rolig att cykla! Dessutom fick vi massor av bra tekniktips av duktiga cykelcoachen Elvis från Team Snabbare.

Elvis visar hur man kör med bra teknik i uppförsbacken.
Elvis visar hur man kör med bra teknik i uppförsbacken.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Väl tillbaka vid Hellasgården var det dags för ett varv (5 km) på löpbanan. Den snabbare gruppen hade redan sprungit sitt varv och de andra i min grupp valde att skippa löpningen, så jag fick en privatvisning av banan av multisportaren Micke Hanell som är banansvarig för Xterra Sweden. Löpbanan visade sig vara en riktig utmaning! Mycket branta uppförsbackar, klipphällar och trixiga stigar. Bra mycket tuffare än en vanlig 5 km runda i elljusspåret alltså! Men det bjöds också på fantastiskt vacker utsikt från toppen av klipporna! När vi kom tillbaka till Hellasgården så tog vi av löparskorna och tog ett dopp i sjön, hur skönt som helst!

En riktigt rolig träningseftermiddag med bra och trevlig coaching av Elvis och Micke! Nu är det bara att fundera över om jag vågar anmäla mig till den långa klassen på tävlingen. Två varv på både MTB & löpbanan och dessutom en lång simsträcka innan det kommer bli minst sagt riktigt hårt…!

Taggad , , , ,
Annonser