Kategoriarkiv: Triathlon

Vidingehem Triathlon 2015 – ett trevligt lopp och en oväntad förstaplats!

Jag har varit hemma hos mina föräldrar i Småland över helgen och passade på att vara med i Vidingehem Triathlon som arrangerades i Rottne bara ett par mil härifrån. Distanserna var 400 m simning, 20,7 km cykling och 5,3 km löpning. Ungefär som en sprintdistans men med lite kortare simsträcka, vilket passade mig perfekt eftersom jag fortfarande inte lyckats lära mig crawla ordentligt! Både cykel- och löpsträckan var relativt platta vilket också passar mig bra. Arrangörerna verkade ha lyckats bra med marknadsföringen av loppet som arrangerades för första gången i år. Över 100 personer kom till start och det var en härlig blandning av nybörjare som gjorde sitt första triathlonlopp, många glada motionärer och en del mer rutinerade triathleter. I växlingsområdet syntes allt från mountainbikes till riktigt snabba tempocyklar.

Simstart!
Simstart!

Det blev ganska trångt och stökigt på simningen när alla försökte simma kortaste vägen runt de två bojarna som var utplacerade i sjön. Jag försökte ta sikte rakt fram och crawla men det var svårt med alla sparkande fötter och viftande armar som var överallt runtomkring mig. Det är verkligen svårt att navigera i vattnet och hitta flytet i simningen när det är så mycket folk överallt. På något sätt lyckades jag ändå få till en hyfsad simning och kom upp ur vattnet i den första fjärdedelen av fältet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Snabbt ur våtdräkten, på med strumpor, cykelskor, solglasögon och hjälm. Jag lyfte ner min Ruby från cykelstället och sprang iväg mot ”Cykel ut”-skylten. Som vanligt såg jag fram emot cykelmomentet eftersom det är min starkaste gren. Cykelsträckan var en två-varvsbana som mestadels gick på en ganska rak och platt landsvägssträcka. Jag trampade på så fort jag orkade men tyckte att jag saknade det där riktiga trycket i benen. Men jag kunde se på cykeldatorn att jag höll ett ganska bra tempo och jag lyckades köra om en hel del både tjejer och killar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var inte tillåtet med drafting utan det skulle vara minst 10 meters lucka mellan cyklisterna. Detta var en regel som tyvärr efterföljdes ganska dåligt av vissa deltagare, jag såg en hel del som låg på rulle ganska långa sträckor. Jaja, det är väl upp till var och en om man vill köra enligt reglerna eller småfuska för att få en bättre tid. Jag hade såklart kunnat cykla fortare om jag hade hängt på hjulet på någon av de snabba tempocyklarna som körde om mig, men jag hade definitivt inte kunnat känna mig nöjd med min insats då.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När jag kom in mot växlingen såg jag att jag hade en snitthastighet på drygt 36 km/h, vilket tydligen var riktigt bra eftersom det bara hängde 7-8 cyklar i växlingsområdet när jag kom springades med Ruby. Spekaern ropade dessutom att jag var första tjej ut på löpningen. Kul! Då var det bara att försöka hålla undan för de bakomvarande tjejerna under löpningen.

På väg ut på andra löpvarvet. Så kul med all publik som hejade!
På väg ut på andra löpvarvet. Så kul med all publik som hejade!

Löpbanan var två varv och började med en seg grusbacke men resten var platt asfalt. Benen kändes ganska okej efter cyklingen men jag visste att det mycket väl kunde komma nån tjej bakifrån som var en snabbare löpare än mig. Det hände dock inte och efter det andra varvet kunde jag springa in under målportalen som första tjej. Väldigt oväntat, jag hade verkligen inte som mål att komma först men det var såklart en rolig bonus!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sista biten innan mål. Här var jag riktigt trött som ni kanske ser, men det är väl så det ska vara på slutet!

Vidingehem Triathlon var ett trevligt lopp med massor av härlig publik som hejade vid växlingsområdet, många funktionärer längs banan och glada deltagare. Jag kommer gärna tillbaka nästa år! Något som skulle kunna förbättras är att göra lite mer plats mellan cyklarna i växlingsområdet, och så tror jag också att många skulle uppskatta att få en medalj vid målgång.

Nu ska Ruby få vara på viloläger hemma i mina föräldrars garage till nästa helg, då är det nämligen dags för landsvägsloppet Tre Berg i Skara! 18 mil och 1600 höjdmeter cykling över Mösseberg, Billingen och Kinnekulle. Det blir något helt annat än dom platta landsvägarna runt Uppsala som jag är van att cykla på, spännande!

Annonser
Taggad , ,

Första plats i Genrepet – ”Stockholms tuffaste triathlon”

Det här med att ha sommarlov och inte så mycket planerat på dagarna kan få oväntade konsekvenser… Till exempel så kan man plötsligt en söndagsmorgon få för sig att sätta sig i bilen, åka 7 mil till Flaxenvik utanför Åkersberga och efteranmäla sig till Genrepet triathlon som fått epitetet ”Stockholms tuffaste triathlon”.

Genrepet hade premiär 2014 och säger sig själva ha Stockholms vackraste och tuffaste triathlonbana. Distansen är 2 km simning – 60 km cykel – 15 km löpning. Arrangörerna själva beskriver banan såhär: ”Tre varv simning runt tävlingens kännetecken nr 1 – fyren på piren- med en kort löpning på land mellan varven. Simningen följs av tre varv utmanande cykling som kräver att du hela tiden är aktiv och aldrig slappnar av. Slutligen två varv löpning på en bana som kan få Lidingöloppet att kännas platt.” Ja, ni hör ju själva att det är en utmaning som heter duga!

När jag kom fram till Flaxenvik och såg de andra deltagarna började jag verkligen tvivla på om det här var en bra idé. Det var i stort sett bara en massa vältränade killar med supersnabba tempohojar och proffsiga klubbkläder. Som tur var så träffade jag på en annan tjej vid växlingsområdet som precis som jag var rookie på det här med triathlon. Skönt att inte vara helt ensam!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tre tjejer och ett trettiotal killar var det som kom till start. Tydligen hade det blivit en del avhopp i sista minuten på grund av de senaste dagarnas dåliga väder med regn och blåst. Nu sken dock solen även om det fortfarande blåste en hel del.

Två timmar innan start var det dags för racemöte med genomgång av banan och växlingarna.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När racemötet var klart fanns det gott om tid att ställa i ordning cykel- och löpgrejerna vid växlingsområdet och småprata med de andra deltagarna. Jag passade på att byta till ett nytt bakdäck på cykeln eftersom jag upptäckt ett ganska djupt hack i det gamla, och det sista jag ville var ju att få en punktering ute på banan.

Ruby redo med nytt bakdäck.
Ruby redo med nytt bakdäck.

När klockan började närma sig start så gick vi ner mot vattnet. Jag gick ut och doppade mig för att känna på temperaturen. Det var ganska varmt närmast stranden men betydligt kallare när man kom ut en bit.

Kallt i vattnet! Foto: Triscore.se

Kallt i vattnet! Foto: Triscore.se

Foto: Triscore.se

Foto: Triscore.se

Det visade sig dock att jag skulle få annat att tänka på än vattentemperaturen, för så fort startsignalen gick och vi började simma utåt så kom vågorna. Det som från land bara såg ut som små vågor kändes betydligt annorlunda när man var mitt i dom. Det blev en hel del kallsupar och några gånger när jag inte var beredd så blev jag helt översköljd av vågorna! Jag var sist i hela startfältet till en början men efter en stund i vattnet så hade jag vant mig lite mer och kunde fokusera på simningen. Vi skulle simma tre varv runt en fyr, och mellan varje varv gick man upp på land och sprang en bit på en brygga innan man dök i vattnet för att ge sig ut mot fyren igen.

Första biten ut från bryggan förbi båtarna var det lugnt vatten, men sen kom vågorna!
Första biten ut från bryggan förbi båtarna var det lugnt vatten, men sen blev det högre vågor ut mot fyren.

Jag varvade bröstsim och crawl men fick till crawlen mer och mer efterhand. Jag märkte att när jag väl lyckades crawla en bit så gick det mycket fortare och jag närmade mig de som låg framför. Från att vara sist i hela startfältet kom jag faktiskt upp ur vattnet först av tjejerna och även före några av killarna!

Foto: Triscore.se

Foto: Triscore.se

Upp till växlingsområdet, av med våtdräkt, simglasögon och badmössa och på med cykelgrejerna. Jag var lite orolig att det skulle bli kallt att cykla när man var blöt och det blåste så mycket så jag drog på en extra tröja över triathlondräkten innan jag sprang iväg mot startlinjen för cyklingen. Cykelsträckan var tre varv på en 20 km bana med två vändpunkter på varje varv. Precis som utlovat så var banan rejält kuperad. I kombination med den ganska starka vinden så blev det riktigt tuffa 60 km. Jag försökte pressa på så gott jag kunde och lyckades hålla snitthastigheten på över 30 km/h vilket var mitt mål. Jag tänkte också på att försöka få i mig energi så jag åt snickers och drack en hel del sportdryck. Det skulle ju ta ganska lång tid innan jag var klar och jag ville absolut inte få slut på energi. För varje uppförsbacke gjorde det mer och mer ont i benen och jag började fundera på hur jag skulle klara av att springa 15 km direkt efter cyklingen. Jag bestämde mig dock snabbt för att inte fundera på löpningen just då utan fokusera på cyklingen. Det är ju min starkaste gren och jag förstod att det skulle vara min chans att försöka få ett försprång till de andra tjejerna inför löpningen. Eftersom det var en bana med två vändpunkter så mötte man hela tiden de andra deltagarna så jag höll lite koll på hur jag låg till och märkte att jag gjorde en ganska stark cykling jämfört med de som låg närmast framför och bakom mig. När jag kom tillbaka till växlingsområdet efter de tre varven hade jag en snitthastighet på 30,5 km/h vilket jag var nöjd med utefter förutsättningarna. Nu var det bara löpningen kvar då…

Jag joggade ut från växlingsområdet ut mot löpbanan som började med en lång, brant uppförsbacke. Där var det bara att vika ner sig och börja gå. Det fanns inte en chans att jag skulle klara att springa uppför, benen var helt slut! När jag väl kom upp på krönet började jag stappla fram i något som knappt kan klassas som löpning. 15 km kändes helt sjukt långt men jag tänkte att jag bara skulle försöka röra mig framåt i den takten som jag kunde. Vi sprang längs med vattnet, förbi en flock med kanadagäss, segelbåtar och semestrande skärgårdsbor. Solen sken och det började bli ordentligt varmt. Jag hoppades att benen skulle börja komma igång så löpningen skulle kännas lite lättare, men det hände aldrig, det fortsatte vara stelt och stumt och ont. Som om det inte var tillräckligt jobbigt så började jag också få håll och må illa av all sportdryck jag druckit på cyklingen. Efter 4 km kom en vätskestation och jag frågade efter vatten. Det hade dom inte. Bara sportdryck. Jag stapplade vidare.

Även på löpbanan så mötte man de andra deltagarna. Dom snabba killarna var såklart redan ute på sitt andra löpvarv och såg hur starka ut som helst. Efter en stund mötte jag tjejen som låg bakom mig i damklassen. Hon såg också jättestark ut och jag tänkte att hon kommer springa ifatt mig hur lätt som helst. Skit också. Egentligen så var jag ju nöjd om jag bara tog mig i mål men det kändes ändå surt om jag skulle förlora hela mitt försprång som jag lyckades få på cykeln.

Jag fortsatte ta mig framåt så gott det gick. Många av dom jag mötte kom med glada tillrop som ”Kom igen nu!” och ”Du är stark!” Så himla gulliga. Tyvärr orkade jag inte säga något tillbaka utan fick väl på sin höjd fram ett ansträngt leende och någon form av stönande läte. På ett ställe stod tre små barn som hade ordnat en egen vätskekontroll, med vatten – hurra! Vilka hjältar. Dom hejade också och ropade att jag var första tjejen. Inte så länge till, tänkte jag.

Efter 7.5 km var man tillbaka vid målområdet där det också fanns en vätskestation. Jag drack en klunk vatten och hällde resten över huvudet, det var riktigt varmt nu. Och så iväg på andra och sista varvet. Jag fick såklart börja med att gå upp för den första branta backen. Det var för övrigt inte enda gången jag gick uppför. Det fanns nämligen en hel massa branta backar. Långa var dom också. I och för sig hade jag väl inte väntat mig något annat heller efter att ha läst beskrivningen av banan.

”Fortsätt framåt” var det enda jag tänkte. Uppför, nerför, förbi kanadagässen, segelbåtarna och mannen som målade staketet. Fram till vätskekontrollen som nu hade fixat vatten. Underbart! Nu var det faktiskt bara 3.5 km kvar. Det är ju ingenting! Jag sprang förbi en man och sa att ”har vi kommit så här långt så fixar vi resten!” ”Ja det ska man väl ändå klara om man så ska dra sig fram med hörntänderna sista biten” svarade han. Efter ytterligare nån kilometer mötte jag den andra tjejen som då låg kanske 3 km bakom mig, och jag förstod att jag faktiskt skulle klara att ta mig i mål som första dam! Hurra! En mugg med vatten hos dom gulliga barnen som fortfarande stod kvar vid sin vätskestation och sen hörde jag snart musiken från målområdet. Äntligen! Så himla skönt att få springa in på den röda mattan och under målportalen. Tiden stod på 4 h och 20 minuter. Jag fick en superfin medalj och applåder från de andra som redan hade kommit i mål. Det kändes helt fantastiskt att äntligen vara i mål och inte behöva cykla eller springa en meter till!

Såå glad att äntligen komma i mål! Foto: Triscore.se

Såå glad att äntligen komma i mål! Foto: Triscore.se

Efter en stund var det dags för prisutdelning och jag fick motta en inramad guldmedalj. Definitivt det ståtligaste priset jag vunnit någon gång! Dessutom fick jag en startplats till nästa år. Just då kändes det inte riktigt så lockande men det blir säkert kul när det väl är dags!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Taggad , ,

Triathlon-hög på träningstävling i ett regnigt Bålsta!

Igår var egentligen planen att jag och min kompis Christine skulle åka in till den stora huvudstaden och vara med på Try Triathlon, gratis träningskvällar som arrangeras inför Vattenfall World Triathlon i Stockholm (som går av stapeln senare i sommar). Men så fick jag se på facebook att Bålsta Skidklubb anordnade en träningstävling i triathlon vilket var ett mycket bättre alternativ för oss, mer träning och mindre restid! Träningstävlingen i Bålsta var nämligen på en riktig sprintdistans – 750 m simning, 20 km cykling och 5 km löpning. På Try Triathlon körs bara en minitriathlon med 400 m simning, 7 km cykling och 2 km löpning.

Hela vägen till Bålsta så regnade det rejält. Men vi höll hoppet uppe om att det skulle dra förbi tills det var dags för start. Väl framme vid Ekillabadet i Bålsta möttes vi av en tom parkeringsplats och en helt öde badplats.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Inte en triathlet i sikte…

Var det bara vi som var tillräckligt galna för att vilja ge oss ut och simma, cykla och springa i 14 grader och regn en tisdagkväll? Nejdå, det visade sig snart att vi inte var helt ensamma. Snart rullade det in fler bilar på parkeringen med triathlonsugna människor och supertrevliga funktionärer från Bålsta skidklubb. Ett växlingsområde gjordes i ordning i en skogsglänta (så himla mysigt!), nummerlappar delades ut och tidtagningen förbereddes. Till allas glädje så upphörde regnet och vi kunde pyssla med våra cyklar och annan utrustning i lugn och ro.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har skrivit tidigare att jag tycker små lokala tävlingar är dom allra bästa, och Bålsta skidklubbs triathlon var inget undantag. Är det inte helt fantastiskt att det finns folk som på sin lediga tid, och dessutom i riktigt ruggigt väder, ger sig ut och snitslar en lång skogsslinga, sätter ut pilar längs landsvägen, lägger ut bojar i vattnet, ordnar med en följebåt i sjön och dessutom hejar och applåderar som om det vore ett världsmästerskap – bara för att nio stycken träningssugna människor som har betalat den symboliska summan 40 kr i startavgift ska få en bra träningskväll? Grymt mycket cred till er!!!

Efter en genomgång av banan samlades vi vid strandkanten och sprang ut i vattnet på klara, färdiga, gå! Två varvs simning runt de utlagda bojarna skulle avklaras. Jag har fortfarande inte fått till det där med crawl ordentligt men jag tog mig iallafall framåt genom en blandning av bröstsim, lite crawl och en och annan kallsup.

Upp mot växlingsområdet för att krångla av våtdräkten och på med cykelgrejerna. Jag valde att lägga några extra sekunder på att sätta på mig en vindjacka vilket visade sig vara ett klokt val. Så fort jag hoppat upp på cykeln så kom nämligen regnet tillbaka. Det blev väldigt blött och ganska kallt, men det bekom mig inte så mycket, nu var det ju cykling – jag och Ruby i full fart längs vägen, wihoo! Det visade sig att vi fick vara ensamma hela vägen, jag såg inte skymten av någon annan varken framför eller bakom mig. Att cykla helt ensam kanske inte var det bästa för tävlingsinstinkten. Jag tyckte att jag höll ett hyfsat tempo men efter första varvet så märkte jag att jag inte ansträngde mig speciellt mycket överhuvudtaget. Det här funkade ju inte, jag skulle ju köra så snabbt jag kunde, inte åka runt och myscykla! Andra varvet tryckte jag på bättre och lyckades höja snittfarten en del. Såhär i efterhand tror jag dock att jag hade kunnat cykla ännu fortare…får bli målet till nästa gång.

In i växlingsområdet igen och iväg på löpningen efter ett snabbt skobyte. Löpbanan började med en nerförsbacke vilket var riktigt skönt för att få igång benen efter den ganska kalla cyklingen. Löpbanan gick på fina skogsstigar längs strandkanten och ut på en udde. Så härligt att få springa i skogen på mjuka stigar istället för hård och tråkig asfalt! Jag kände att jag fick energi av den fina naturen och benen kändes ovanligt pigga för att komma direkt från cykeln. Kanske börjar kroppen vänja sig vid att det är dags att springa efter cykling?! På andra varvet fick jag sällskap av en medtävlare vilket gav mig motivation att höja tempot ett snäpp till. Löpningen kändes riktigt bra och jag orkade hålla tempot uppe hela vägen in över mållinjen. Vilket endorfinkick – så himla kul! Jag längtar redan till nästa gång!

Taggad , ,

Västerås Triathlon 2015 – revansch!

Efter förra helgens nederlag på Xterra terrängtriathlon var jag grymt sugen på att få en ny chans och anmälde mig till Västerås triathlon. Jag funderade ett tag på om jag skulle välja sprint eller olympisk distans, men beslutade mig till sist för att köra den kortare sprintdistansen med 750 m simning, 20 km cykling och 5 km löpning, framförallt för att simsträckan på olympisk distans (1500 m) känns så himla lång för mig som inte kan simma så fort.

Vi var på plats i Västerås redan vid lunchtid och jag hade gott om tid att förbereda mina saker i växlingszonen, försöka förstå hur banan gick och framförallt kolla och heja på eliten som gjorde upp om SM-medaljerna i Olympisk distans. Solen strålade och det var varmt men också ganska mycket vind.

När klockan började närma sig starttiden 17.00 promenerade jag bort till simstarten vid hamnen och ålade in i min våtdräkt. Jag hade förhoppningar om att åtminstone få till några meters crawlande då jag tränat en del i sjön hemma.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Temperaturen i vattnet var drygt 18 grader så med våtdräkt på var det riktigt varmt och skönt. Starten gick från vattnet och jag placerade mig längst bak i fältet. Så ljöd starttutan och alla började veva med armar och ben. Jag tog det lugnt men märkte till min förvåning att det faktiskt var en del som tog det ännu lugnare än mig som jag fick försöka ta mig förbi, vilket inte är det lättaste i vattnet. Jag kom i vägen för en och annan benspark under vattnet och det kändes lite trångt och stressigt i början innan fältet hade spridits ut. Jag hade svårt att hålla mig tillräckligt lugn för att få till crawltekniken men några kortare bitar blev det iallafall.

Titta, jag crawlar! Eller försöker i alla fall!
Titta, jag crawlar! Eller försöker i alla fall!

Simsträckan fortsatte upp i Svartån. Jag vet inte om det var inbillning men det kändes som att det blev mer och mer motströms ju längre upp i ån vi kom, och jag tyckte det var riktigt segt sista biten. Till sist kom äntligen trappan där man fick kliva upp och springa bort mot växlingsområdet. Åh så skönt att äntligen vara klar med simningen, nu var jag verkligen sugen på att få ge mig ut på cykelsträckan!

Jag försökte ta det lugnt och metodiskt i växlingszonen, ingen idé att stressa för mycket. På med hjälm, glasögon, strumpor, och cykelskor. Nummerlappsbältet på plats med nummerlappen på ryggen och sen kunde jag springa iväg med min racer Ruby bort mot linjen där man får kliva upp på cykeln. Cykelbanan var 4 varv som gick runt målområdet, ut på en lång raksträcka med en vändpunkt efter ca 2 km och så tillbaka mot stan. På vägen ut var det rak motvind så det gick riktigt segt, men det var bara att borra ner huvudet och trycka på allt vad jag kunde. Och till min stora glädje så närmade jag mig den ena cyklisten efter den andra. Efter vändpunkten fick vi istället vinden i ryggen och nu flög vi fram jag och Ruby! I med tyngsta växeln och bara njuta! För varje varv passerade jag fler och fler. Det var så himla roligt och jag cyklade med ett stort leende på läpparna!

När det fjärde varvet var avklarat var jag lite förvirrad och visste inte riktigt var jag skulle svänga av för att komma in i växlingszonen, så jag cyklade och ropade ”var är växlingen!?!” till en massa funktionärer som var snälla och visade att jag skulle fortsätta en bit till på banan. Till sist hittade jag rätt och kunde springa in med cykeln, byta till löpskorna och ge mig ut på den sista sträckan som var 5 km löpning.

Tillbaka efter cyklingen. Funktionärerna håller koll på att man kliver av cykeln innan linjen.
Tillbaka efter cyklingen. Funktionärerna håller koll på att man kliver av cykeln innan linjen.
Cykellycklig!
Cykellycklig!

Löpningen på ett triathlon är aldrig lika rolig som när man tar en löprunda hemma. Benen är så trötta och sega och jag har svårt att hitta något bra tryck i steget. Det känns mest som att jag bara försöker ta mig framåt. Jag var lite orolig att jag skulle bli omsprungen av många som jag passerat på cyklingen, men det var bara ett par stycken som sprang om mig. Jag sprang till och med om några personer trots att jag inte hade någon vidare fart i benen. Det var varmt och jag passade på att ta vattenmuggar och hälla över huvudet när jag passerade vätskekontrollerna.

Ute på löpningen, låtsas att jag är pigg och glad men egentligen var det grymt jobbigt!
Ute på löpningen, låtsas att jag är pigg och glad men egentligen var det grymt jobbigt!

Till sist kom målrakan och jag fick springa in på den blåa mattan under målportalen och fick en medalj runt halsen. Jag var nöjd med loppet, cyklingen var absolut höjdpunkten, löpningen gick helt okej och simningen, tja, den ska jag träna mer på helt enkelt!

Trött och glad efter målgången!
Trött och glad efter målgången!

När jag kom hem kollade jag i resultatlistan och såg att jag hade hamnat på tredje plats i damernas motionsklass! Dessutom med den snabbaste cykeltiden av alla tjejerna, superkul! Tiden blev 1 h och 23 minuter, det ska jag försöka slå nästa gång!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Taggad , ,

Det går inte alltid som man tänkt sig. Xterra Sweden terrängtriathlon 2015.

Efter förra helgens testkörning av Xterrabanan tog jag mod till mig och anmälde mig till den långa klassen med 1500 meter simning, 30 km MTB och 10 km traillöpning. Jag såg det som en riktig utmaning och målet var bara att ta mig igenom banan.
Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig.

Dagen började i allafall bra. Vi kom fram till Hellasgården ett par timmar innan start och jag hade god tid på mig att sätta fast alla olika nummerlappar, förbereda mina saker i växlingszonen och reka vart jag skulle springa mellan de olika momenten. Jag kände mig lite vilsen bland alla proffstriathleter men det var mest roligt och spännande. En timme innan start var det dags för ”pre-race meeting” där vi fick information om banan, växlingarna med mera.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När klockan närmade sig 12.00 så promenerade jag ner till stranden tillsammans med alla andra våtdräktsklädda människor. Jag ställde mig längst bak i startfältet för att inte vara i vägen för de andra, som jag misstänkte var lite mer hemma på det här med simning än mig.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så gick startskottet och precis som jag hade misstänkt så försvann de andra deltagarna fort i ett skummande hav av viftande armar och sprattlande fötter.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jaha, då var det bara att ta sikte på den första orangea bojen som guppade långt där borta. Simbanan gick runt två bojar i vattnet, tillbaka till land där man skulle upp på stranden några meter och runda en tredje boj, och så ut på ett likadant varv till. Jag insåg snabbt att det inte var någon idé att försöka mig på att crawla. Det ledde ändå bara till att jag tappade andan och kom ur kurs. Så jag tog mig fram bröstsimmandes i lugn och ro.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

1500 meter kändes hur långt som helst. Men efter 36 minuter (som kändes som minst en timme) så var de två varven avklarade och jag kunde springa upp mot växlingszonen. Vi kan ju konstatera att jag har en väldigt stor förbättringspotential på simmomentet 😉 De flesta hade såklart redan gett sig iväg på cyklingen men faktiskt så hade jag 5-6 personer bakom mig så jag var i alla fall inte sist!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Växlingen gick ganska bra. Av med våtdräkten, på med hjälm, cykelglasögon, strumpor och cykelskor. Chippet satt fortfarande kvar runt fotleden, skönt. Växlingen tog två minuter varav jag la säkert 30 sekunder på att krångla på mig cykelhandskarna. Det var antagligen helt onödigt men jag fick någon tanke om att jag kanske skulle halka på styret när jag var blöt om händerna. Det kändes skönt att äntligen vara klar med simningen och hoppa upp på cykeln. Jag trampade iväg bort mot skogen, uppför den första grusbacken och in på skogsstigarna. Precis som jag hade befarat så hade den senaste veckans intensiva regnande gjort att stora delar av banan var rejält lerig, vilket gjorde att det blev tyngre och svårare att cykla. Inte alls lika lätt som i söndags på träningen. Jag som inte är så tuff i skogen tog det ganska försiktigt och insåg att jag kanske inte skulle förbättra min placering speciellt mycket under cyklingen. Men målet var ju bara att ta mig runt så jag försökte hitta ett tempo som kändes lagom så att jag skulle orka två varv på den leriga banan och sen löpningen efter det. Efter ett par kilometer gled hjulen åt sidan på en lerig stig och jag föll i marken. Det var ju inte så oväntat att jag skulle ramla några gånger, och det kändes inte som att jag slog i speciellt hårt så jag hoppade upp på cykeln så fort jag kunde och fortsatte trampa. Men efter några kilometer till så började det göra ont i högersidan. Jag ignorerade det till en början men efter ett tag gjorde det ordentligt ont för varje liten rot eller grop i marken som jag cyklade över. Jag insåg att det inte skulle gå att fortsätta. Jag hade inte ens klarat av första varvet på cyklingen och var tvungen att leda cykeln över varenda litet dike för att det gjorde ont i kroppen. Nej, det här skulle inte fungera. Jag bestämde mig för att bryta.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det kändes riktigt trist att inte köra hela loppet. Jag hade sett fram emot löpningen , att få springa i mål och få medalj och finisher-tröja. Att få pusta ut i gräset helt slutkörd och svettig. Inte att lämna tillbaka chippet i målområdet efter bara halva cykelsträckan och få ett DNF i resultatlistan, dessutom knappt trött utan bara besviken, lerig och blåslagen. Men det är väl bara att bryta ihop och komma igen som man säger. Förutom en öm och uppskrapad armbåge, en rejäl lårkaka på höften och ett gäng blåmärken så känner jag mig mest revanschsugen. Dessutom så ser jag fram emot att få köra ett vanligt triathlon på min snabba landsvägscykel, då jäklar ska jag cykla om alla som simmat snabbare!

Taggad , , , ,

Testkörning av MTB & löpbanan på Xterra Sweden

Xterra Sweden är ett terrängtriathlon med simning, mountainbike och traillöpning. Xterra är en serie av internationella tävlingar som startade 1996 på Hawaii. Tävlingarna arrangeras över hela världen och finalen är Xterra World Championship på Maui, Hawaii i november där de bästa från 40 länder gör upp om stora prispengar. Nästa helg arrangeras Xterra Sweden vid Hellasgården i Stockholm med klasser för både proffs och motionärer.

Igår bjöd arrangörerna bakom Xterra Sweden – Team Snabbare – in till en gratis provträning på MTB & löpbanan. Jag är sugen på att ställa upp i någon av klasserna på loppet men kände mig lite osäker på om mountainbikesträckan på den långa klassen (1500 m simning, 30 km MTB, 10 km löpning) skulle vara för tuff för mig, så därför passade jag på att ta mig till Hellasgården igår för att få känna på sträckningen och få lite tekniktips. Det finns nämligen också en kortare klass att välja på med 400 m simning, 15 km enklare MTB och 5 km löpning som alternativ om man känner att den långa klassen är för tuff.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi delade upp oss i två grupper inför cyklingen, en snabbgrupp och en grupp som körde lite lugnare och fokuserade på tekniken. Jag anslöt mig glatt till den lugnare teknikgruppen, helt perfekt för mig som är en fegis när det blir lite mer tekniskt i skogen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Finfina MTB-vägar runt Hellasgården.
Finfina MTB-vägar runt Hellasgården.
Blåbärspaus!
Blåbärspaus!

Vi skulle köra ett varv på den 15 km långa MTB-banan. De senaste dagarnas soliga väder gjorde att stigarna var mestadels torra och fina. Bansträckningen var riktigt rolig och varierande, en blandning mellan grusväg, fina skogsstigar och några mer tekniska partier. Vid ett par ställen fegade jag ur och klev av cykel men till största delen så var banan inte speciellt svår utan mest rolig att cykla! Dessutom fick vi massor av bra tekniktips av duktiga cykelcoachen Elvis från Team Snabbare.

Elvis visar hur man kör med bra teknik i uppförsbacken.
Elvis visar hur man kör med bra teknik i uppförsbacken.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Väl tillbaka vid Hellasgården var det dags för ett varv (5 km) på löpbanan. Den snabbare gruppen hade redan sprungit sitt varv och de andra i min grupp valde att skippa löpningen, så jag fick en privatvisning av banan av multisportaren Micke Hanell som är banansvarig för Xterra Sweden. Löpbanan visade sig vara en riktig utmaning! Mycket branta uppförsbackar, klipphällar och trixiga stigar. Bra mycket tuffare än en vanlig 5 km runda i elljusspåret alltså! Men det bjöds också på fantastiskt vacker utsikt från toppen av klipporna! När vi kom tillbaka till Hellasgården så tog vi av löparskorna och tog ett dopp i sjön, hur skönt som helst!

En riktigt rolig träningseftermiddag med bra och trevlig coaching av Elvis och Micke! Nu är det bara att fundera över om jag vågar anmäla mig till den långa klassen på tävlingen. Två varv på både MTB & löpbanan och dessutom en lång simsträcka innan det kommer bli minst sagt riktigt hårt…!

Taggad , , , ,

Min första triathlon!

För några veckor sedan var jag på Uppsala triathlon som sjukvårdare och blev så himla sugen på att själv prova på triathlon. Jag har funderat på det tidigare eftersom jag gillar att cykla och springa, men så är det ju det där med simningen… För ett par år sedan fick jag för mig att jag skulle prova att lära mig crawla och gick några gånger på en crawlkurs. Vi kan väl säga såhär: jag är ingen simbegåvning. Visserligen har jag bröstsimmat mig genom ett Vansbrosim men där slutar också mina simmeriter. Efter fyra kvällar med kallsupar och plaskande i simhallen så slängde jag bokstavligt talat in handduken och tänkte att det där med simning verkligen inte är min grej.

Men så efter Uppsala triathlon så blev jag så inspirerad att jag en kväll rotade fram simglasögonen och badmössan som legat och samlat damm sedan crawlkursen och åkte till simhallen. Och efter en stunds envist kämpande lyckades jag faktiskt crawla bassänglängd, alltså 25 meter. Med mina mått mätt var det jättelångt. Tekniken var såklart bedrövlig och jag hade andnöd i fem minuter efteråt men jag var övertygad om att med lite träning så skulle jag nog kunna lära mig det här.

Så nästa dag tog jag pendeltåget till en triathlonbutik i Stockholm och införskaffade en våtdräkt och en triathlondräkt. Det sistnämnda kanske inte är helt nödvändigt men jag tyckte att jag såg snabb och rätt cool ut i den 😉 Dessutom köpte jag aerobars till cykeln, alltså såna där pinnar som man fäster på styret så att man kan krypa ihop i en riktigt aerodynamisk och snabb ställning. Dom skaffade jag också framförallt för att det såg grymt coolt ut…!

Senaste veckan har jag plaskat runt med våtdräkt några gånger och också kört några kortare testpass med tempopinnarna på cykeln. På cyklingen har jag känt mig både snabb och tuff och i våtdräkten ungefär det motsatta, men det kan bara bli bättre och mitt personbästa har faktiskt förbättrats till fantastiska 50 meters crawl 😉

Så idag var det då dags, mitt första triathlon! Företaget PepUp anordnade ett prova-på triathlon i Växjö och eftersom jag är på besök hos mina föräldrar som bor här så passade det alldeles utmärkt. Dessutom var det korta sträckor med bara 200 meters simning vilket kändes överkomligt. Dessvärre lyckades jag göra en riktigt otaktisk uppladdning med ett hårt benpass på gymmet i måndags, så träningsvärken i låren var fortfarande brutal. Ni vet den där känslan när man inte kan sätta sig ner på toasitsen utan att ta stöd med händerna bakom sig… Nåväl, inte mycket att göra åt, förhoppningsvis skulle benen kännas lite bättre bara jag kom igång.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Stela lår men grymt taggad ändå!

Det var ett blandat gäng med barn & vuxna som samlades på Kampaängen i Växjö i den strålande kvällssolen. Efter lite genomgång av banan så var det dags att dra på sig våtdräkten och göra sig redo för 200 meters simning i Växjösjön.

Alla prylar redo!
Alla prylar redo!
Jag i rosa simmössan!
Jag i rosa simmössan!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag körde en blandning av lite crawl och lite bröstsim och faktiskt så var jag hyfsat bra med upp ur vattnet. Nu var det ju ingen tävling utan bara en trivsam prova-på kväll men självklart kom ändå tävlingsnerverna fram och jag ville vara så snabb som möjligt iväg på cyklingen.

Växling från simning till cykling, på med cykelskor och hjälm!
Växling från simning till cykling, på med cykelskor och hjälm!
Iväg mot cykelsträckan, men först lite spring med cykeln till en markering där det var tillåtet att hoppa upp och börja trampa.
Iväg mot cykelsträckan, men först lite spring med cykeln till en markering där det var tillåtet att hoppa upp och börja trampa.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Cyklingen var 10 km ren cykelglädje, benen kändes starka och jag kunde se på cykeldatorn att jag höll en bra fart. Tror jag snittade runt 35 km/h. Jag cyklade förbi några andra deltagare och kom in till andra växlingen först av alla!

Andra växlingen från cykling till löpning!
Andra växlingen från cykling till löpning!

Ut på sista sträckan som var 2,5 km löpning. Normalt sett en kort sträcka för mig men nu gjorde sig träningsvärken och cyklingen påmind och benen var riktigt sega. Efter halva sträckan blev jag omsprungen av en man och strax innan mållinjen så blev jag omspurtad av ytterligare en kille. Helt slutkörd men väldigt nöjd sprang jag över mållinjen som tredje person.

Det var superkul med triathlon och jag ska absolut prova fler gånger. Kanske ett ”riktigt lopp” nästa gång!

Taggad ,

Uppsala Triathlon 2015

I helgen har jag haft ett spännande uppdrag med Röda Korsets första hjälpen-grupp, vi har nämligen varit på plats på Uppsala Triathlon. Det har varit en fullspäckad helg med massor av olika klasser, bland annat Svenska Mästerskapen för herrar, damer & juniorer, motionsklasser i Olympisk- och Sprintdistans och Tri4Fun för barn mellan 6 och 15 år.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Min kollega Sanne i vårt sjukvårdstält.
Min kollega Sanne i vårt sjukvårdstält.
Sanne & jag inne i växlingsområdet redo att plåstra om deltagarna om det skulle behövas. Som tur var så hände det inga allvarligare incidenter.
Sanne & jag inne i växlingsområdet redo att plåstra om deltagarna om det skulle behövas. Som tur var så hände det inga allvarligare incidenter.

Det var väldigt underhållande att se alla duktiga triathleter kämpa i de olika delmomenten – simning, cykling och löpning. Såklart blev jag lite sugen på att vara med själv, men simningen i Fyrisåns 16-gradiga vatten kändes ganska skönt att slippa.

Första delmomentet i Triathlon är simning!
Första delmomentet i Triathlon är simning!
På väg upp från simmomentet för att växla till cykel. Många börjar klä av sig våtdräkten redan på vägen mot växlingsområdet för att spara lite tid!
På väg upp från simmomentet för att växla till cykel. Många börjar klä av sig våtdräkten redan på vägen mot växlingsområdet för att spara lite tid!
Dags för andra delmomentet- cykling. Man måste springa med cykeln fram till en viss punkt där man får hoppa upp på cykeln.
Dags för andra delmomentet- cykling. Man måste springa med cykeln fram till en viss punkt där man får hoppa upp på cykeln.

Självklart passade jag på att spana in alla supercoola cyklar ordentligt. De snabba tempocyklarna tycker jag är extra fascinerande, cyklisterna liknar nästan rymdvarelser när de svischar fram! 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var en stor blandning av deltagare som var med – från de supersnabba i Sverigeeliten till motionärer som cyklade på vanliga standardcyklar. De yngsta deltagarna var bara 6-7 år gamla och den äldsta var närmare 80 år! Triathlon verkar verkligen vara en sport för alla.

Sista momentet är löpning innan triathleterna äntligen fick springa in på målrakan och under målportalen. Här är det vinnaren i mastersklassen som går i mål efter 750 m simning, 20 km cykling och 5 km löpning.
Sista momentet är löpning innan triathleterna äntligen fick springa in på målrakan och under målportalen. Här är det vinnaren i mastersklassen som går i mål efter 750 m simning, 20 km cykling och 5 km löpning.

Ett stort grattis till alla deltagare som presterade grymt bra! Det har varit en väldigt rolig helg, jag kommer absolut vara på plats nästa år. Vi får se om det blir som sjukvårdare igen eller om jag själv kommer stå på startlinjen! 

Taggad , ,

Läderloppet i Tärnsjö – ett annorlunda och väldigt roligt triathlon!

Efter några veckor med ganska mycket jobb men framförallt en himla massa tentapluggande så skrev jag äntligen min sista tenta för terminen i torsdags, vilket betyder att SOMMARLOVET är här! Sommarlov innebär såklart tid för en massa rolig cykling och andra roliga äventyr! Denna helgen har jag till och med dubbla lopp inplanerade! Dagens utmaning var Läderloppet i Tärnsjö som jag och min sambo Micke körde tillsammans.

Läderloppet är ett sorts triathlon där man tävlar i tvåmannalag. De olika delmomenten är 13 km cykling, 2 km kanotpaddling och 12 km löpning. Loppet har arrangerats sedan 1994 och blivit mer och mer populärt. I år blev det fullbokat på bara ett par dagar när anmälan öppnades i januari. 200 lag är maxantalet. Jag blev lite sugen på att köra loppet förra veckan när jag såg en notis på Facebook, och precis som det brukar vara med de flesta lopp så fanns det folk som p.g.a. sjukdom eller andra anledningar ville sälja sina platser med kort varsel. Så jag hittade en plats till mix-klassen på ”andrahandsmarknaden” och lyckades dessutom övertyga Micke om att det skulle bli jättekul att cykla, paddla och springa ihop.

Packning av cyklar...

Packning av cyklarna innan avfärd mot Tärnsjö.

Tärnsjö är en liten ort några mil nordost om Uppsala, mest känt för Tärnsjö Garveri som startade redan på 1800-talet. Därav namnet Läderloppet alltså! Det regnade hela vägen till Tärnsjö och även när vi gick för att hämta våra nummerlappar i Folkets hus. Inte jättepeppande väder att cykla och paddla i alltså. Regn under löpningen hade jag egentligen inte haft så mycket emot, så länge det inte är för varmt så spelar inte vädret så stor roll när man springer tycker jag, man håller sig så varm ändå. Men vi hade tur och en timme innan start så blev det uppehåll och vi kunde pyssla med våra nummerlappar och andra grejer i lugn och ro.

Den lilla platsgrejen på mitt vänstra ringfinger på bilderna är en ”Sport Ident-pinne” som man ska ”blippa” i en lite apparat vid varje växling för tidtagning på de olika delsträckorna. Så var det då dags för start. Tyvärr hade vi hamnat ganska långt bak i startfältet i startled 6 så det blev väldigt trångt i början. Jag körde med min cyclocross eftersom Micke behövde låna min MTB. Jag var lite orolig att det skulle bli för mycket terräng för cyclocross men det visade sig vara ett alldeles utmärkt val av cykel på den här banan som bestod av en blandning av asfalt, grusvägar och skogsvägar. Det enda som hände under en 13 km långa cyklingen var att jag försökte kryssa mig fram mellan alla människor och hojtade ”kommer vänster!” och ”håll höger!” samtidigt som Micke trampade febrilt för att ligga på rulle bakom mig. Vi lyckades i alla fall plocka en hel del placeringar under cyklingen och kom fram till växlingen efter ca 30 minuter.

Vi slängde ifrån oss cyklarna och sprang ner mot kanoterna som väntade vid strandkanten. På med varsin flytväst och så gav vi oss ut på sjön. Efter att vi rundat en udde blev det motvind och det gick inte speciellt fort framåt. Kanotpaddling är väl inte det roligaste vi vet men vi var i alla fall nöjda med att vi hade hyfsat bra paddelteknik och inte paddlade i slalom eller var nära att välta som vissa av de andra lagen 😉

Efter 30 minuters seg paddling kom vi äntligen fram till nästa växling och kunde ge oss av på löpsträckan. Löpbanan var helt fantastiskt vacker och rolig att springa! Riktigt härlig traillöpning på massor av fina skogsstigar. Benen kändes pigga och jag kunde verkligen njuta av den vackra naturen. Dessutom var det helt otroligt mycket publik längs hela banan som hejade på. Det var faktiskt helt galet mycket publik både vid cykelstarten i Tärnsjö, vid växlingarna och överallt i skogen. Folket i bygden måste verkligen gått man ur huse för att heja på deltagarna. Jag tror faktiskt aldrig jag har varit med på ett lopp med så mycket publik, till och med Vasaloppet ligger i lä i jämförelse! När vi kom fram till målgången på en liten idrottsplats i Tärnsjö så stod folk i mångdubbla led och hejade, så självklart fick vi extra krafter för att lägga på en spurt sista biten till mållinjen. Sluttiden blev precis över 2 timmar (2.00.44) vilket gav oss en 5:e plats i mixklassen av 47 lag!

Läderloppet var ett superroligt lopp! Bra arrangerat med tydlig markering av banan, smidigt med uthämtning av nummerlappar, gott om vätskekontroller på löpningen (extra plus för cola 4 km från mål!), gulliga funktionärer och som pricken över i:et en goodiebag med chips och annat gott vid målgång! Vi kommer gärna tillbaka!

Imorgon är det dags för nästa roliga grej! Då ska jag och två andra tjejer från Knivsta CK köra MTB-loppet Lida Loop i ett stafettlag! Det ska bli superkul!

 

Taggad , , , ,
Annonser