Månadsarkiv: juli 2015

Första plats i Genrepet – ”Stockholms tuffaste triathlon”

Det här med att ha sommarlov och inte så mycket planerat på dagarna kan få oväntade konsekvenser… Till exempel så kan man plötsligt en söndagsmorgon få för sig att sätta sig i bilen, åka 7 mil till Flaxenvik utanför Åkersberga och efteranmäla sig till Genrepet triathlon som fått epitetet ”Stockholms tuffaste triathlon”.

Genrepet hade premiär 2014 och säger sig själva ha Stockholms vackraste och tuffaste triathlonbana. Distansen är 2 km simning – 60 km cykel – 15 km löpning. Arrangörerna själva beskriver banan såhär: ”Tre varv simning runt tävlingens kännetecken nr 1 – fyren på piren- med en kort löpning på land mellan varven. Simningen följs av tre varv utmanande cykling som kräver att du hela tiden är aktiv och aldrig slappnar av. Slutligen två varv löpning på en bana som kan få Lidingöloppet att kännas platt.” Ja, ni hör ju själva att det är en utmaning som heter duga!

När jag kom fram till Flaxenvik och såg de andra deltagarna började jag verkligen tvivla på om det här var en bra idé. Det var i stort sett bara en massa vältränade killar med supersnabba tempohojar och proffsiga klubbkläder. Som tur var så träffade jag på en annan tjej vid växlingsområdet som precis som jag var rookie på det här med triathlon. Skönt att inte vara helt ensam!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tre tjejer och ett trettiotal killar var det som kom till start. Tydligen hade det blivit en del avhopp i sista minuten på grund av de senaste dagarnas dåliga väder med regn och blåst. Nu sken dock solen även om det fortfarande blåste en hel del.

Två timmar innan start var det dags för racemöte med genomgång av banan och växlingarna.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När racemötet var klart fanns det gott om tid att ställa i ordning cykel- och löpgrejerna vid växlingsområdet och småprata med de andra deltagarna. Jag passade på att byta till ett nytt bakdäck på cykeln eftersom jag upptäckt ett ganska djupt hack i det gamla, och det sista jag ville var ju att få en punktering ute på banan.

Ruby redo med nytt bakdäck.
Ruby redo med nytt bakdäck.

När klockan började närma sig start så gick vi ner mot vattnet. Jag gick ut och doppade mig för att känna på temperaturen. Det var ganska varmt närmast stranden men betydligt kallare när man kom ut en bit.

Kallt i vattnet! Foto: Triscore.se

Kallt i vattnet! Foto: Triscore.se

Foto: Triscore.se

Foto: Triscore.se

Det visade sig dock att jag skulle få annat att tänka på än vattentemperaturen, för så fort startsignalen gick och vi började simma utåt så kom vågorna. Det som från land bara såg ut som små vågor kändes betydligt annorlunda när man var mitt i dom. Det blev en hel del kallsupar och några gånger när jag inte var beredd så blev jag helt översköljd av vågorna! Jag var sist i hela startfältet till en början men efter en stund i vattnet så hade jag vant mig lite mer och kunde fokusera på simningen. Vi skulle simma tre varv runt en fyr, och mellan varje varv gick man upp på land och sprang en bit på en brygga innan man dök i vattnet för att ge sig ut mot fyren igen.

Första biten ut från bryggan förbi båtarna var det lugnt vatten, men sen kom vågorna!
Första biten ut från bryggan förbi båtarna var det lugnt vatten, men sen blev det högre vågor ut mot fyren.

Jag varvade bröstsim och crawl men fick till crawlen mer och mer efterhand. Jag märkte att när jag väl lyckades crawla en bit så gick det mycket fortare och jag närmade mig de som låg framför. Från att vara sist i hela startfältet kom jag faktiskt upp ur vattnet först av tjejerna och även före några av killarna!

Foto: Triscore.se

Foto: Triscore.se

Upp till växlingsområdet, av med våtdräkt, simglasögon och badmössa och på med cykelgrejerna. Jag var lite orolig att det skulle bli kallt att cykla när man var blöt och det blåste så mycket så jag drog på en extra tröja över triathlondräkten innan jag sprang iväg mot startlinjen för cyklingen. Cykelsträckan var tre varv på en 20 km bana med två vändpunkter på varje varv. Precis som utlovat så var banan rejält kuperad. I kombination med den ganska starka vinden så blev det riktigt tuffa 60 km. Jag försökte pressa på så gott jag kunde och lyckades hålla snitthastigheten på över 30 km/h vilket var mitt mål. Jag tänkte också på att försöka få i mig energi så jag åt snickers och drack en hel del sportdryck. Det skulle ju ta ganska lång tid innan jag var klar och jag ville absolut inte få slut på energi. För varje uppförsbacke gjorde det mer och mer ont i benen och jag började fundera på hur jag skulle klara av att springa 15 km direkt efter cyklingen. Jag bestämde mig dock snabbt för att inte fundera på löpningen just då utan fokusera på cyklingen. Det är ju min starkaste gren och jag förstod att det skulle vara min chans att försöka få ett försprång till de andra tjejerna inför löpningen. Eftersom det var en bana med två vändpunkter så mötte man hela tiden de andra deltagarna så jag höll lite koll på hur jag låg till och märkte att jag gjorde en ganska stark cykling jämfört med de som låg närmast framför och bakom mig. När jag kom tillbaka till växlingsområdet efter de tre varven hade jag en snitthastighet på 30,5 km/h vilket jag var nöjd med utefter förutsättningarna. Nu var det bara löpningen kvar då…

Jag joggade ut från växlingsområdet ut mot löpbanan som började med en lång, brant uppförsbacke. Där var det bara att vika ner sig och börja gå. Det fanns inte en chans att jag skulle klara att springa uppför, benen var helt slut! När jag väl kom upp på krönet började jag stappla fram i något som knappt kan klassas som löpning. 15 km kändes helt sjukt långt men jag tänkte att jag bara skulle försöka röra mig framåt i den takten som jag kunde. Vi sprang längs med vattnet, förbi en flock med kanadagäss, segelbåtar och semestrande skärgårdsbor. Solen sken och det började bli ordentligt varmt. Jag hoppades att benen skulle börja komma igång så löpningen skulle kännas lite lättare, men det hände aldrig, det fortsatte vara stelt och stumt och ont. Som om det inte var tillräckligt jobbigt så började jag också få håll och må illa av all sportdryck jag druckit på cyklingen. Efter 4 km kom en vätskestation och jag frågade efter vatten. Det hade dom inte. Bara sportdryck. Jag stapplade vidare.

Även på löpbanan så mötte man de andra deltagarna. Dom snabba killarna var såklart redan ute på sitt andra löpvarv och såg hur starka ut som helst. Efter en stund mötte jag tjejen som låg bakom mig i damklassen. Hon såg också jättestark ut och jag tänkte att hon kommer springa ifatt mig hur lätt som helst. Skit också. Egentligen så var jag ju nöjd om jag bara tog mig i mål men det kändes ändå surt om jag skulle förlora hela mitt försprång som jag lyckades få på cykeln.

Jag fortsatte ta mig framåt så gott det gick. Många av dom jag mötte kom med glada tillrop som ”Kom igen nu!” och ”Du är stark!” Så himla gulliga. Tyvärr orkade jag inte säga något tillbaka utan fick väl på sin höjd fram ett ansträngt leende och någon form av stönande läte. På ett ställe stod tre små barn som hade ordnat en egen vätskekontroll, med vatten – hurra! Vilka hjältar. Dom hejade också och ropade att jag var första tjejen. Inte så länge till, tänkte jag.

Efter 7.5 km var man tillbaka vid målområdet där det också fanns en vätskestation. Jag drack en klunk vatten och hällde resten över huvudet, det var riktigt varmt nu. Och så iväg på andra och sista varvet. Jag fick såklart börja med att gå upp för den första branta backen. Det var för övrigt inte enda gången jag gick uppför. Det fanns nämligen en hel massa branta backar. Långa var dom också. I och för sig hade jag väl inte väntat mig något annat heller efter att ha läst beskrivningen av banan.

”Fortsätt framåt” var det enda jag tänkte. Uppför, nerför, förbi kanadagässen, segelbåtarna och mannen som målade staketet. Fram till vätskekontrollen som nu hade fixat vatten. Underbart! Nu var det faktiskt bara 3.5 km kvar. Det är ju ingenting! Jag sprang förbi en man och sa att ”har vi kommit så här långt så fixar vi resten!” ”Ja det ska man väl ändå klara om man så ska dra sig fram med hörntänderna sista biten” svarade han. Efter ytterligare nån kilometer mötte jag den andra tjejen som då låg kanske 3 km bakom mig, och jag förstod att jag faktiskt skulle klara att ta mig i mål som första dam! Hurra! En mugg med vatten hos dom gulliga barnen som fortfarande stod kvar vid sin vätskestation och sen hörde jag snart musiken från målområdet. Äntligen! Så himla skönt att få springa in på den röda mattan och under målportalen. Tiden stod på 4 h och 20 minuter. Jag fick en superfin medalj och applåder från de andra som redan hade kommit i mål. Det kändes helt fantastiskt att äntligen vara i mål och inte behöva cykla eller springa en meter till!

Såå glad att äntligen komma i mål! Foto: Triscore.se

Såå glad att äntligen komma i mål! Foto: Triscore.se

Efter en stund var det dags för prisutdelning och jag fick motta en inramad guldmedalj. Definitivt det ståtligaste priset jag vunnit någon gång! Dessutom fick jag en startplats till nästa år. Just då kändes det inte riktigt så lockande men det blir säkert kul när det väl är dags!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Annonser
Taggad , ,

Sol, mysiga skogsstigar, goda vänner, hembakta bullar & kaffe. Och cykling såklart!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Taggad , , ,

Simcoaching av Team Snabbares Ulf Hausmann

Tidigt i morse packade jag ner min våtdräkt och satte jag mig i bilen och körde till Hellasgården i Stockholm. Jag hade ett presentkort från Team Snabbare att utnyttja, och vad kunde passa bättre än en privatlektion i simning nu när jag äntligen har påbörjat projektet att lära mig simma crawl? Ulf Hausmann är simcoach för Team Snabbare, tävlar i triathlon och simning och har tidigare simmat i tyska landslaget. Ett riktigt proffs alltså. Riktigt spännande att få ha honom som personlig simtränare i en hel timme!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ulf fastnade inte på bild men här är ett annat simproffs som också var på plats vid Hellasgården.
Ulf fastnade inte på bild men här är ett annat simproffs som också var på plats vid Hellasgården.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var en superhärlig sommarmorgon och Källtorpssjön glittrade inbjudande i solskenet. Med våtdräkten på var vattentemperaturen riktigt behaglig. Ulf stod på bryggan och tittade medan jag simmade fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka – ja ni fattar. Många vändor blev det och Ulf stod hela tiden och granskade mitt plaskande med noggrann blick.

Jag fick göra en massa olika teknikövningar, vissa svårare att få till än andra, och fick många bra tips. Det kändes bättre och bättre och i slutet av passet så crawlade jag hela vägen ut runt en liten flotte och tillbaka utan att det kändes som att luften skulle ta slut halvvägs. Härlig känsla när man får till lite flyt. Tummen upp från Ulf som dessutom sa att jag hade ”känsla för vattnet”. Har ni hört nått så fint – känsla för vattnet! Det här med simning kanske inte är så dumt ändå!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Taggad , , ,

Triathlon-hög på träningstävling i ett regnigt Bålsta!

Igår var egentligen planen att jag och min kompis Christine skulle åka in till den stora huvudstaden och vara med på Try Triathlon, gratis träningskvällar som arrangeras inför Vattenfall World Triathlon i Stockholm (som går av stapeln senare i sommar). Men så fick jag se på facebook att Bålsta Skidklubb anordnade en träningstävling i triathlon vilket var ett mycket bättre alternativ för oss, mer träning och mindre restid! Träningstävlingen i Bålsta var nämligen på en riktig sprintdistans – 750 m simning, 20 km cykling och 5 km löpning. På Try Triathlon körs bara en minitriathlon med 400 m simning, 7 km cykling och 2 km löpning.

Hela vägen till Bålsta så regnade det rejält. Men vi höll hoppet uppe om att det skulle dra förbi tills det var dags för start. Väl framme vid Ekillabadet i Bålsta möttes vi av en tom parkeringsplats och en helt öde badplats.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Inte en triathlet i sikte…

Var det bara vi som var tillräckligt galna för att vilja ge oss ut och simma, cykla och springa i 14 grader och regn en tisdagkväll? Nejdå, det visade sig snart att vi inte var helt ensamma. Snart rullade det in fler bilar på parkeringen med triathlonsugna människor och supertrevliga funktionärer från Bålsta skidklubb. Ett växlingsområde gjordes i ordning i en skogsglänta (så himla mysigt!), nummerlappar delades ut och tidtagningen förbereddes. Till allas glädje så upphörde regnet och vi kunde pyssla med våra cyklar och annan utrustning i lugn och ro.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har skrivit tidigare att jag tycker små lokala tävlingar är dom allra bästa, och Bålsta skidklubbs triathlon var inget undantag. Är det inte helt fantastiskt att det finns folk som på sin lediga tid, och dessutom i riktigt ruggigt väder, ger sig ut och snitslar en lång skogsslinga, sätter ut pilar längs landsvägen, lägger ut bojar i vattnet, ordnar med en följebåt i sjön och dessutom hejar och applåderar som om det vore ett världsmästerskap – bara för att nio stycken träningssugna människor som har betalat den symboliska summan 40 kr i startavgift ska få en bra träningskväll? Grymt mycket cred till er!!!

Efter en genomgång av banan samlades vi vid strandkanten och sprang ut i vattnet på klara, färdiga, gå! Två varvs simning runt de utlagda bojarna skulle avklaras. Jag har fortfarande inte fått till det där med crawl ordentligt men jag tog mig iallafall framåt genom en blandning av bröstsim, lite crawl och en och annan kallsup.

Upp mot växlingsområdet för att krångla av våtdräkten och på med cykelgrejerna. Jag valde att lägga några extra sekunder på att sätta på mig en vindjacka vilket visade sig vara ett klokt val. Så fort jag hoppat upp på cykeln så kom nämligen regnet tillbaka. Det blev väldigt blött och ganska kallt, men det bekom mig inte så mycket, nu var det ju cykling – jag och Ruby i full fart längs vägen, wihoo! Det visade sig att vi fick vara ensamma hela vägen, jag såg inte skymten av någon annan varken framför eller bakom mig. Att cykla helt ensam kanske inte var det bästa för tävlingsinstinkten. Jag tyckte att jag höll ett hyfsat tempo men efter första varvet så märkte jag att jag inte ansträngde mig speciellt mycket överhuvudtaget. Det här funkade ju inte, jag skulle ju köra så snabbt jag kunde, inte åka runt och myscykla! Andra varvet tryckte jag på bättre och lyckades höja snittfarten en del. Såhär i efterhand tror jag dock att jag hade kunnat cykla ännu fortare…får bli målet till nästa gång.

In i växlingsområdet igen och iväg på löpningen efter ett snabbt skobyte. Löpbanan började med en nerförsbacke vilket var riktigt skönt för att få igång benen efter den ganska kalla cyklingen. Löpbanan gick på fina skogsstigar längs strandkanten och ut på en udde. Så härligt att få springa i skogen på mjuka stigar istället för hård och tråkig asfalt! Jag kände att jag fick energi av den fina naturen och benen kändes ovanligt pigga för att komma direkt från cykeln. Kanske börjar kroppen vänja sig vid att det är dags att springa efter cykling?! På andra varvet fick jag sällskap av en medtävlare vilket gav mig motivation att höja tempot ett snäpp till. Löpningen kändes riktigt bra och jag orkade hålla tempot uppe hela vägen in över mållinjen. Vilket endorfinkick – så himla kul! Jag längtar redan till nästa gång!

Taggad , ,

Västerås Triathlon 2015 – revansch!

Efter förra helgens nederlag på Xterra terrängtriathlon var jag grymt sugen på att få en ny chans och anmälde mig till Västerås triathlon. Jag funderade ett tag på om jag skulle välja sprint eller olympisk distans, men beslutade mig till sist för att köra den kortare sprintdistansen med 750 m simning, 20 km cykling och 5 km löpning, framförallt för att simsträckan på olympisk distans (1500 m) känns så himla lång för mig som inte kan simma så fort.

Vi var på plats i Västerås redan vid lunchtid och jag hade gott om tid att förbereda mina saker i växlingszonen, försöka förstå hur banan gick och framförallt kolla och heja på eliten som gjorde upp om SM-medaljerna i Olympisk distans. Solen strålade och det var varmt men också ganska mycket vind.

När klockan började närma sig starttiden 17.00 promenerade jag bort till simstarten vid hamnen och ålade in i min våtdräkt. Jag hade förhoppningar om att åtminstone få till några meters crawlande då jag tränat en del i sjön hemma.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Temperaturen i vattnet var drygt 18 grader så med våtdräkt på var det riktigt varmt och skönt. Starten gick från vattnet och jag placerade mig längst bak i fältet. Så ljöd starttutan och alla började veva med armar och ben. Jag tog det lugnt men märkte till min förvåning att det faktiskt var en del som tog det ännu lugnare än mig som jag fick försöka ta mig förbi, vilket inte är det lättaste i vattnet. Jag kom i vägen för en och annan benspark under vattnet och det kändes lite trångt och stressigt i början innan fältet hade spridits ut. Jag hade svårt att hålla mig tillräckligt lugn för att få till crawltekniken men några kortare bitar blev det iallafall.

Titta, jag crawlar! Eller försöker i alla fall!
Titta, jag crawlar! Eller försöker i alla fall!

Simsträckan fortsatte upp i Svartån. Jag vet inte om det var inbillning men det kändes som att det blev mer och mer motströms ju längre upp i ån vi kom, och jag tyckte det var riktigt segt sista biten. Till sist kom äntligen trappan där man fick kliva upp och springa bort mot växlingsområdet. Åh så skönt att äntligen vara klar med simningen, nu var jag verkligen sugen på att få ge mig ut på cykelsträckan!

Jag försökte ta det lugnt och metodiskt i växlingszonen, ingen idé att stressa för mycket. På med hjälm, glasögon, strumpor, och cykelskor. Nummerlappsbältet på plats med nummerlappen på ryggen och sen kunde jag springa iväg med min racer Ruby bort mot linjen där man får kliva upp på cykeln. Cykelbanan var 4 varv som gick runt målområdet, ut på en lång raksträcka med en vändpunkt efter ca 2 km och så tillbaka mot stan. På vägen ut var det rak motvind så det gick riktigt segt, men det var bara att borra ner huvudet och trycka på allt vad jag kunde. Och till min stora glädje så närmade jag mig den ena cyklisten efter den andra. Efter vändpunkten fick vi istället vinden i ryggen och nu flög vi fram jag och Ruby! I med tyngsta växeln och bara njuta! För varje varv passerade jag fler och fler. Det var så himla roligt och jag cyklade med ett stort leende på läpparna!

När det fjärde varvet var avklarat var jag lite förvirrad och visste inte riktigt var jag skulle svänga av för att komma in i växlingszonen, så jag cyklade och ropade ”var är växlingen!?!” till en massa funktionärer som var snälla och visade att jag skulle fortsätta en bit till på banan. Till sist hittade jag rätt och kunde springa in med cykeln, byta till löpskorna och ge mig ut på den sista sträckan som var 5 km löpning.

Tillbaka efter cyklingen. Funktionärerna håller koll på att man kliver av cykeln innan linjen.
Tillbaka efter cyklingen. Funktionärerna håller koll på att man kliver av cykeln innan linjen.
Cykellycklig!
Cykellycklig!

Löpningen på ett triathlon är aldrig lika rolig som när man tar en löprunda hemma. Benen är så trötta och sega och jag har svårt att hitta något bra tryck i steget. Det känns mest som att jag bara försöker ta mig framåt. Jag var lite orolig att jag skulle bli omsprungen av många som jag passerat på cyklingen, men det var bara ett par stycken som sprang om mig. Jag sprang till och med om några personer trots att jag inte hade någon vidare fart i benen. Det var varmt och jag passade på att ta vattenmuggar och hälla över huvudet när jag passerade vätskekontrollerna.

Ute på löpningen, låtsas att jag är pigg och glad men egentligen var det grymt jobbigt!
Ute på löpningen, låtsas att jag är pigg och glad men egentligen var det grymt jobbigt!

Till sist kom målrakan och jag fick springa in på den blåa mattan under målportalen och fick en medalj runt halsen. Jag var nöjd med loppet, cyklingen var absolut höjdpunkten, löpningen gick helt okej och simningen, tja, den ska jag träna mer på helt enkelt!

Trött och glad efter målgången!
Trött och glad efter målgången!

När jag kom hem kollade jag i resultatlistan och såg att jag hade hamnat på tredje plats i damernas motionsklass! Dessutom med den snabbaste cykeltiden av alla tjejerna, superkul! Tiden blev 1 h och 23 minuter, det ska jag försöka slå nästa gång!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Taggad , ,

Cykeltjej testar: Windfree! Slipp det störande vindbruset när du cyklar!

Har du också irriterat dig på vindbruset i öronen när du cyklar? Efter en cykeltur på några timmar när det är lite blåsigt ute kan man vara helt trött i huvudet av det höga ljudet som vinden ger. Dessutom är det nästan omöjligt att höra vad cykelkompisarna säger, vilket gör att säkerheten blir sämre när man cyklar i grupp.

Som tur är finns det en smart lösning på problemet, Windfree. Jag har sett dom några gånger på cykelmässor men inte kommit mig för att skaffa ett par eftersom jag inte var säker på att det skulle fungera och om dom skulle vara värda priset. Men nu har jag äntligen testat och kommer definitivt fortsätta använda dom, det fungerar nämligen riktigt bra!

feed57915e4cffeb8cb2ceccdf949f5d

Windfree sitter bekvämt över öronen, man tänker knappt på att man har dom på sig. Att höra ljud från bilar och annan trafik är absolut inga problem, tvärtom blir det lättare att höra andra ljud när vindbruset blir lägre. Likadant med att höra vad cykelkompisarna säger. Vindbruset blir betydligt lägre. Visst, det hörs fortfarande att det blåser lite, men om man tar av sig Windfree och jämför ljudet så är det en enorm skillnad. Jag fattar inte varför jag väntade så länge med att skaffa ett par, det är lätt värt priset!

Nu har jag fixat en rabattkod för er som vill skaffa ett par Windfree! Beställ på Windfree’s hemsida och ange koden: cykeltjej så blir priset 249:- ink. frakt istället för 299:-! Koden gäller till 31 augusti. 

windfree

Taggad

Sommarcykling på västkusten – sol, hav, glass och jordgubbar!

Landsvägscykling i strålande solsken, med ljumma havsvindar, fantastiska vyer och fina cykelvägar – kan det bli mer somrigt!?

Medan de andra i familjen låg på stranden passade jag på att njuta av en cykeltur längs västkusten. Jag och min snabba racercykel Ruby styrde söderut från Varberg med sikte på Halmstad. Jag följde Kattegattleden, en välskyltad cykelled som slingrar sig längs fina cykelvägar och små landsvägar genom det halländska landskapet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Om ni undrar vad jag har på öronen så är det en grym grej som heter Windfree som tar bort det jobbiga vindbruset från öronen! Jag kommer skriva mer om Windfree i ett separat inlägg och dessutom kommer det ett rabatterbjudande för er som läser bloggen, håll utkik!

Om ni undrar vad jag har på öronen så är det en grym grej som heter Windfree som tar bort det jobbiga vindbruset från öronen! Jag kommer skriva mer om Windfree i ett separat inlägg och dessutom kommer det ett rabatterbjudande för er som läser bloggen, håll utkik!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I Falkenberg stannade jag för en glasspaus. Självklart tog jag en glass med extra allt! Här ser ni mjukglass OCH gräddglass (med valnötter & lönnsirap) toppat med kolasås och nötströssel, mums!!!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ruby poserar vid Ätran i Falkenberg.

Jordgubbspaus vid en mysig gårdsbutik 20 km norr om Halmstad.

Jordgubbspaus vid en mysig gårdsbutik 20 km norr om Halmstad.

84 km superhärlig sommarcykling fick jag ihop. Och dessutom en ordentlig cykelbränna på bara höger sida, får se till att cykla åt andra hållet någon annan dag! 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Taggad , , , , ,

Det går inte alltid som man tänkt sig. Xterra Sweden terrängtriathlon 2015.

Efter förra helgens testkörning av Xterrabanan tog jag mod till mig och anmälde mig till den långa klassen med 1500 meter simning, 30 km MTB och 10 km traillöpning. Jag såg det som en riktig utmaning och målet var bara att ta mig igenom banan.
Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig.

Dagen började i allafall bra. Vi kom fram till Hellasgården ett par timmar innan start och jag hade god tid på mig att sätta fast alla olika nummerlappar, förbereda mina saker i växlingszonen och reka vart jag skulle springa mellan de olika momenten. Jag kände mig lite vilsen bland alla proffstriathleter men det var mest roligt och spännande. En timme innan start var det dags för ”pre-race meeting” där vi fick information om banan, växlingarna med mera.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När klockan närmade sig 12.00 så promenerade jag ner till stranden tillsammans med alla andra våtdräktsklädda människor. Jag ställde mig längst bak i startfältet för att inte vara i vägen för de andra, som jag misstänkte var lite mer hemma på det här med simning än mig.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så gick startskottet och precis som jag hade misstänkt så försvann de andra deltagarna fort i ett skummande hav av viftande armar och sprattlande fötter.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jaha, då var det bara att ta sikte på den första orangea bojen som guppade långt där borta. Simbanan gick runt två bojar i vattnet, tillbaka till land där man skulle upp på stranden några meter och runda en tredje boj, och så ut på ett likadant varv till. Jag insåg snabbt att det inte var någon idé att försöka mig på att crawla. Det ledde ändå bara till att jag tappade andan och kom ur kurs. Så jag tog mig fram bröstsimmandes i lugn och ro.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

1500 meter kändes hur långt som helst. Men efter 36 minuter (som kändes som minst en timme) så var de två varven avklarade och jag kunde springa upp mot växlingszonen. Vi kan ju konstatera att jag har en väldigt stor förbättringspotential på simmomentet 😉 De flesta hade såklart redan gett sig iväg på cyklingen men faktiskt så hade jag 5-6 personer bakom mig så jag var i alla fall inte sist!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Växlingen gick ganska bra. Av med våtdräkten, på med hjälm, cykelglasögon, strumpor och cykelskor. Chippet satt fortfarande kvar runt fotleden, skönt. Växlingen tog två minuter varav jag la säkert 30 sekunder på att krångla på mig cykelhandskarna. Det var antagligen helt onödigt men jag fick någon tanke om att jag kanske skulle halka på styret när jag var blöt om händerna. Det kändes skönt att äntligen vara klar med simningen och hoppa upp på cykeln. Jag trampade iväg bort mot skogen, uppför den första grusbacken och in på skogsstigarna. Precis som jag hade befarat så hade den senaste veckans intensiva regnande gjort att stora delar av banan var rejält lerig, vilket gjorde att det blev tyngre och svårare att cykla. Inte alls lika lätt som i söndags på träningen. Jag som inte är så tuff i skogen tog det ganska försiktigt och insåg att jag kanske inte skulle förbättra min placering speciellt mycket under cyklingen. Men målet var ju bara att ta mig runt så jag försökte hitta ett tempo som kändes lagom så att jag skulle orka två varv på den leriga banan och sen löpningen efter det. Efter ett par kilometer gled hjulen åt sidan på en lerig stig och jag föll i marken. Det var ju inte så oväntat att jag skulle ramla några gånger, och det kändes inte som att jag slog i speciellt hårt så jag hoppade upp på cykeln så fort jag kunde och fortsatte trampa. Men efter några kilometer till så började det göra ont i högersidan. Jag ignorerade det till en början men efter ett tag gjorde det ordentligt ont för varje liten rot eller grop i marken som jag cyklade över. Jag insåg att det inte skulle gå att fortsätta. Jag hade inte ens klarat av första varvet på cyklingen och var tvungen att leda cykeln över varenda litet dike för att det gjorde ont i kroppen. Nej, det här skulle inte fungera. Jag bestämde mig för att bryta.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det kändes riktigt trist att inte köra hela loppet. Jag hade sett fram emot löpningen , att få springa i mål och få medalj och finisher-tröja. Att få pusta ut i gräset helt slutkörd och svettig. Inte att lämna tillbaka chippet i målområdet efter bara halva cykelsträckan och få ett DNF i resultatlistan, dessutom knappt trött utan bara besviken, lerig och blåslagen. Men det är väl bara att bryta ihop och komma igen som man säger. Förutom en öm och uppskrapad armbåge, en rejäl lårkaka på höften och ett gäng blåmärken så känner jag mig mest revanschsugen. Dessutom så ser jag fram emot att få köra ett vanligt triathlon på min snabba landsvägscykel, då jäklar ska jag cykla om alla som simmat snabbare!

Taggad , , , ,

Throwback Thursday – Mallorca med Trip on Sport

När den svenska sommaren mest bjuder på regn så kan man ju drömma sig tillbaka till cykelresan på Mallorca som jag var på i våras. Sol, berg, hav, och massor av cykling i en hel vecka – hur härligt som helst!

5LkW7HN9_qGmqJ3_8WrMZtGAISAYcxcPycDWclRzVBw 7_qLSDzfBBiwH09hL2Kz0mGs0Bwq7zfReJgxJ6TK_yM 7-1afBoSwohuc6_dEzpj_1FiYSCNomIjkQ0h-kgNB6g 7GsqYdxKdquEZqI4a89Jf26Jxthm4va2ZHPl6wMbhB8 68xlZs46kntSMvnyvDx24rKcbauZ3olah5jzoWtReZw aQVNmddtwqBunR70ZCCrS7TvhomFToP86P1DySljNvs ER32drteuC111NzMZ7fqGSw0NxCH_1br34K3JO9l5p4 I54xcvJT04f__wBjkij0Rsffdf6MW6P1Q1qahople38 jg1Vm6kyyPRUQMzvtZbv75Bh49wbccneutf9jXDvhBw kDSv8__OeRH8efIO-ChvN_DopBDmTPOBetQsMW_LGOc mavq4bTjCYCR-3K3lpIkZ-2c9drK2XuSYFwmmNr0K8w QXeSvGkODYPIFKI5J1HJqs021WrGRYcHcQz6TSemVno ZivdlJOAlfkPQaZ4fws8ZnI4tgvug5PPMOFSgb-MFHo

Vill du läsa mer om hur jag hade det på Mallorca så finns det här:
Hola Espanã – Mallorca dag 1
Improviserad cykeltur – Mallorca dag 2
Bergstur med gas – Mallorca dag 3
Finfika i Petra och såklart ett berg – Mallorca dag 4
Sa Calobra – check! Mallorca dag 5
Cruising till Magaluf – Mallorca dag 6
Cala Pi, San Salvador & trötta ben – Mallorca dag 7

Sugen på att åka på cykelresa du också? Gör det! Jag kan varmt rekommendera Trip on Sport! Det går att boka en höstresa till Mallis redan nu!

Taggad , , ,

Testkörning av MTB & löpbanan på Xterra Sweden

Xterra Sweden är ett terrängtriathlon med simning, mountainbike och traillöpning. Xterra är en serie av internationella tävlingar som startade 1996 på Hawaii. Tävlingarna arrangeras över hela världen och finalen är Xterra World Championship på Maui, Hawaii i november där de bästa från 40 länder gör upp om stora prispengar. Nästa helg arrangeras Xterra Sweden vid Hellasgården i Stockholm med klasser för både proffs och motionärer.

Igår bjöd arrangörerna bakom Xterra Sweden – Team Snabbare – in till en gratis provträning på MTB & löpbanan. Jag är sugen på att ställa upp i någon av klasserna på loppet men kände mig lite osäker på om mountainbikesträckan på den långa klassen (1500 m simning, 30 km MTB, 10 km löpning) skulle vara för tuff för mig, så därför passade jag på att ta mig till Hellasgården igår för att få känna på sträckningen och få lite tekniktips. Det finns nämligen också en kortare klass att välja på med 400 m simning, 15 km enklare MTB och 5 km löpning som alternativ om man känner att den långa klassen är för tuff.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi delade upp oss i två grupper inför cyklingen, en snabbgrupp och en grupp som körde lite lugnare och fokuserade på tekniken. Jag anslöt mig glatt till den lugnare teknikgruppen, helt perfekt för mig som är en fegis när det blir lite mer tekniskt i skogen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Finfina MTB-vägar runt Hellasgården.
Finfina MTB-vägar runt Hellasgården.
Blåbärspaus!
Blåbärspaus!

Vi skulle köra ett varv på den 15 km långa MTB-banan. De senaste dagarnas soliga väder gjorde att stigarna var mestadels torra och fina. Bansträckningen var riktigt rolig och varierande, en blandning mellan grusväg, fina skogsstigar och några mer tekniska partier. Vid ett par ställen fegade jag ur och klev av cykel men till största delen så var banan inte speciellt svår utan mest rolig att cykla! Dessutom fick vi massor av bra tekniktips av duktiga cykelcoachen Elvis från Team Snabbare.

Elvis visar hur man kör med bra teknik i uppförsbacken.
Elvis visar hur man kör med bra teknik i uppförsbacken.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Väl tillbaka vid Hellasgården var det dags för ett varv (5 km) på löpbanan. Den snabbare gruppen hade redan sprungit sitt varv och de andra i min grupp valde att skippa löpningen, så jag fick en privatvisning av banan av multisportaren Micke Hanell som är banansvarig för Xterra Sweden. Löpbanan visade sig vara en riktig utmaning! Mycket branta uppförsbackar, klipphällar och trixiga stigar. Bra mycket tuffare än en vanlig 5 km runda i elljusspåret alltså! Men det bjöds också på fantastiskt vacker utsikt från toppen av klipporna! När vi kom tillbaka till Hellasgården så tog vi av löparskorna och tog ett dopp i sjön, hur skönt som helst!

En riktigt rolig träningseftermiddag med bra och trevlig coaching av Elvis och Micke! Nu är det bara att fundera över om jag vågar anmäla mig till den långa klassen på tävlingen. Två varv på både MTB & löpbanan och dessutom en lång simsträcka innan det kommer bli minst sagt riktigt hårt…!

Taggad , , , ,
Annonser